Arachnofilen

Mina husspindlar är hemma. Under dagen vet jag inte vart de tar vägen, kanske är de på jakt? Å andra sida är det väl näten som är deras jaktredskap.

Om kvällen räknar jag in dem. Den största som bor på balkongen klänger smidigt i sitt nät utanför köksfönstret. Sen finns flera lite mindre av samma sort som håller till i nät spunna utanför vardagsrummets fönster.

Fascinerande att de trivs här uppe på sjunde våningen. De måste ju vid något tillfälle klättrat upp längs fasaden. Eller är de fast bosatta och födda här uppe sedan generationer? Vem vet, jag kan ju inte gärna fråga dem. Kanske finns det extra goda insekter här uppe som lockat dem hit.

Jag trivs med spindlarna som mina grannar. De får gärna hålla sig utomhus dock. Mest för att inte mina något mindre spindelförtjusta familjemedlemmar ska få för sig att ha ihjäl dem. Då blir det regn sägs det. Det bryr jag mig inte nämnvärt om, jag vill bara att de ska få leva sina spindelliv i fred.

Solbryggan

Det har byggts en stor flytbrygga utanför mitt hus. Plötsligt låg den i kanalen och nu fylls den så akteliga av soldyrkande Kungsholmsbor. Jag tror det är en form av miljöprojekt. Stans kajer och promenadstråk ska bli mer livfulla. 

Ett trevligt initiativ som påminner en smula om Paris Plages där man sedan många år ordnar finkorniga sandstränder invid Seine och ställer ut solstolar, parasoll och sandleksaker.

Dock kan man inte bada, varken i Seine eller i Karlbergskanalen. Eller visst kan man men då får man riskera att bli sjuk av nåt äckel som finns i vattnet. Tyvärr.

Annars är Stockholms vatten ofta tjänligt för bad och Seine är i skrivande stund renare än någonsin i modern tid med anledning av stundande OS och simtävlingar i flodens vatten.

Nåja, vi får kalla det solbrygga och inte badbrygga och njuta efter bästa förmåga.

Med tiden

Nu låter jag som en gammal kärring men så blir det väl med tiden. Med tiden blir alla gamla kärringar om vi har tur, eller gubbar förstås om de har samma tur.

Kommer tid kommer råd och med tiden blir vi möjligen klokare och visare. Vem vet? Tiden vet.

Framtiden, dåtiden och nutiden. Eller samtiden. När är den? Samtidigt som vadå kan man fråga sig. Tid är ett knepigt koncept. Jag förstår mig inte på tiden eller dess gång. Inget känns så långt som det borde, enligt klockan och kalendern.

På något vis blir jag alltid förvånad. Är det så länge sedan det och det hände, eller kors i krösamoset är det redan sommarlov igen.

Igår plockade jag smultron i vägkanten. bevisligen väldigt nyss men när gjorde jag det senast innan dess? Ingen aning men jag vet att det var länge sedan och nyss.

Så blir det med tiden. Allt blir på samma gång länge sedan som nyss. Samtidigt.

Om tro hopp och kärlek

För ett antal år sedan lärde jag mig ordet tematik, i betydelsen gestaltning eller bearbetning av ett tema. Det handlade om skrivandet och tematiken i berättelserna.

Jag har ärligt talat fortfarande svårt att exakt greppa vad ordet betyder. Kan det vara själva känslan berättelsen vill förmedla? Kanske.

Att en berättelse förmedlar en handling som leder till tankar och känslor är inte så konstigt. Men kan den känsla jag hade när jag skrev uppstå i läsaren av min berättelse? I så fall är det ren tankeöverföring. Tankeläsning.

Tänk, någon kan läsa mina tankar och rent av känna dem. Magi på riktigt. Eller bara så det är. Det är väl just därför vi berättar för att vi vill komma nära varandra. Vill jag tro.

Min berättelses tematik blir då tro, hopp och kärlek. Hopp om att våga tro på kreativiteten. Och insikten om att kreativiteten är den sanna kärleken. Den som möjliggör ett skapande av allt. 

Jord under naglarna

Det är något speciellt med att odla. Och tro nu för allt i världen inte att jag gör det i nån större utsträckning eller skala. Så är inte fallet. Tvärt om det är en ytterst liten balkongodling jag ägnar mig åt.

Men, icke desto mindre, det är något djupt tillfredställande i att ta in första lilla skörden mogen djupröd chili. Eller den första mogna jordgubben om jag nu någonsin hinner före den kvicka pippin. Koltrasten. 

Jag trycker glatt ner resterna av färska köpta kryddörter i jorden, förhoppningsvis växer de upp igen. Tyvärr tycks min mångåriga gräslök ha gett upp. Den brukar få så vackra lila blommor. Jag får försöka plantera nytt.

Gröna fingrar har jag inte. Bara jordiga.

En syl i vädret

Det är roligt att googla på olika uttryck och på Nordiska museets hemsida står att "inte få en syl i vädret" kommer sig av att luften är så förtätad av ord att inte ens en smal syl får plats,

Ja det låter onekligen som att det är trångt om saligheten. Det gäller att försöka säkra en plats bland alla vassa sylar, armbågar, tungor och pennor...

Sicken tur då att min genre är så smal...

Meningsfullt

I begynnelsen var ordet... Jag skulle inte säga mig vara religiös, det har inte blivit så. Men. När jag nu läser de där välkända orden och meningarna ser jag en för mig ny betydelse.

Ordet är skapat ur kreativitet och kreativiteten är sprungen ur en källa som är svårt att inte förundras över. En källa som rymmer allt mellan himmel och jord och så oändligt mycket mer.

Allt vi kan föreställa oss och där bortom. Bortom föreställningen.

Föreställningen kan börja! 

Rada upp orden. Ställ dem på led. De kommer inte stanna där. Ord är inte lydiga. De är ordlydiga. De bildar sina egna gäng, formar sagor och berättelser. Sägner som går i arv och planlöst vandrar vidare tills de inte längre minns varifrån de kom.

Vad är meningen med allt? Tillvaron finns för att skapa sig själv. Om och om igen. Pånyttfödd i ett nytt meningsfullt kapitel. 

Där har vi vår mening.

Väderspänning

Jodå jag vet vad väderspänningar betyder... men det finns alternativa tolkningar att göra!

Idag på morgonen var vädret aningen mulet och tryckande, med en sån där värme som ligger som en tyngd över nejden. En värme som oftast kräver en rejäl urladdning i form av åska för att lossa.

Sådant väder kan ge huvudvärk. Spänningshuvudvärk. Av vädret. Ja ni hör ju.

Vädret är i sig en fascinerande företeelse, särskilt när man inte kan ta det vackra för givet. Det är alltid oklart hur länge det stannar. I våra trakter är det oklart hur länge vädret är klart. Solklart!

Roligare och soligare än simpelt gas i magen. Och släppa denna min fascination för vädret tänker jag då rakt inte göra.