Fast taket är tomt.
Som att måla och hänga tavlorna i en mörk garderob.
Jag saknar läsare. Mottagare av mina texter.
Det är tomt på teatern. Ingen sitter i publikhavet. Jag står ensam på scen. På teatern mitt liv.
Vill jag ha publik, eller är det medspelare jag saknar?
Förresten, är det någon skillnad på medspelare och motspelare?
Egot i mig skriver texter och lägger ut lite här och där. Som små rop. Hallå, är det någon där?
Ekot svarar...
Inte.
Apropå kråkor, vad är det man säger om fåglarna?
Jo, att skogen skulle vara väldigt tyst om bara den bästa fågeln sjöng.
Kra & krax på er!