Jag har ett skapligt belamrat hem. Det är prylar överallt. Jag delar bostad med tre individer som alla drar sina strån till vår samlade stack av bråte. Varje år, sådär lagom till nyårslöftet tänker jag att, nu. Nu är året inne då jag skall fixa ett hem med luft och rymd, med rena ytor, utan plotter.
Tänk om jag kunde lyckas få till en tom hylla någonstans, eller en låda som rymmer något mer. Överfullt överallt. Var kommer allt ifrån?
Inför 2019 har jag till och med köpt en bok som skall guida mig med ett nytt rensningstema varje vecka. 52 kapitel. Upplägget känns betydligt mer genomförbart än Marie Kondos drastiska råd:
Kasta allt du inte blir lycklig över. Hur ofta känner man lycka över sin tandborste eller stekpanna? Likafullt vore det irriterande att inte ha dem kvar.
Det började med hallen men det kändes så jobbigt så jag tjuvkikade på vecka 2. Papperskorgar. Man skulle ställa papperskorgar strategiskt lite här och där. Nej, den kändes inte bra. Det är jobbigt nog att tömma de vi har i kök och badrum. Fler? Nej tack.
Tredje veckan kom vi in i mitt favoritrum, köket. Det är inte matlagning jag gillar utan köket är mitt primära arbetsrum. Det är här jag skriver. Oftast. Jag fick vara kvar i köket även veckan därpå och rensa bland torrvaror och i kyl och frys. Frysen innehöll mer is än mat. Januariminus på balkongen räddade mina matlådor medan isen smälte.
Det är något konstigt med mina matförråd. Bland kryddburkar och gryner finns alltid något som haft utgångsdatum innan jag ens flyttade in i köket. Varje gång.
Badrumsskåp. De skulle jag faktiskt kunna rensa någon dag. Det är inte så farligt.
Tvättstuga. Har vi ingen separat. Sånt bor också i badrummet.
Städskåp. Det var något mormor hade. Därinne luktade jättegott av skurpulver. Vi har inget. Dammsugaren står inklämd i en överfull hallgarderob. Där står den bra.
Den sjunde veckan, som vi är inne i nu, är det semester från städningen. Jippi!
Drömmen om den tomma hyllan får förbli en dröm...