Och jag som tyckte jag hade en så klatschig rubrik till det här inlägget men samtidigt en gnagande känsla av igenkänning. Hade jag inte skrivit ett inlägg med just den titeln för inte så länge sedan?
Jo, mycket riktigt, efter Kungsholmen runt i början av maj. Då kände jag mig duktig, rent av som en bättre människa av att bara gå omkring på stan med en nummerlapp på bröstet. Fånigt men helt sant.
Vad är det som driver mig att springa? Oklart med det är en speciell känsla. Och idag kan jag njuta av segerns sötma och unna mig en riktigt slö söndagkväll utan minsta skuldkänsla. Dryga 21 kilometer och ändå var jag inte direkt döende när jag kom i mål. Betyder förmodligen att jag antingen kunnat springa fortare eller åtminstone längre.
Men detta får räcka i form av långlopp för säsongen och nu har jag precis köpt träningskort på Friskis.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar