Idag cyklade jag till och från jobbet. Från en ö till en annan. Bron är en seg bågbro 340 meter går över vatten och den sträcker sig 26 meter över vattnet på högsta punkten. Cykeln är gul och gammal, inköpt på tidigt nittiotal, den har hängt med länge och väl.
Drygt 200 tramptag på lägsta växeln av fyra krävdes för att ta mig från hemmaöns strandkant till brons högsta punkt. Efter det, givetvis nerförsbacke. Av någon underlig anledning är det alltid värre åt ena hållet. Hemåt. Bron förefaller segare åt det hållet. Kan det stämma eller är man bara tröttare på eftermiddagen?
Jag får forska vidare i frågan nästa gång stålhingsten gula faran får komma ut ur cykelstallet. Blir det fler tramptag för att ta sig över krönet från andra hållet. Den som cyklar får se.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar