Alltid, ständigt och jämt

Aldrig får man semester från sig själv, aldrig slipper man ifrån den ständigt brusande tankeströmmen. På gott och ont för tankarna är ju av allehanda slag. Roliga, utmanande, utmattande, oroande, träliga och ibland alldeles underbara.

Tankarna går aldrig att ta ledigt ifrån och de följer alltid med på verklighetsflykten, rent av är själva verklighetsflykten

Det går inte att springa ifrån sin egen skugga.

Lika bra att acceptera faktum och låta strömmen föra mig dit den behöver. Kanske kan det bli en välbehövlig verklighetsutflykt.

Sen återstår att se om det blir forsränning med risk att falla överbord eller ett stilla flyt på en flotte längs floden med ett grässtrå i munnen.

Som ekvatorn ligger mellan polerna

Första juli. Jag tittade tilllbaka vad jag skrivit om juli förr om åren. Juli ligger mitt emellan två jular. Ungefär som ekvatorn ligger mellan jordens två poler. Runt runt och allt kommer tillbaka igen. Man går och går och kommer till slut tillbaka till samma plats.

På jorden och i livet. Eller?
Är tiden cirkulär eller linjär? 

Min tid är som en spiral, den går i cirkel men inte i samma spår, utan nya, fast i igenkännbara marker.

Några år har jag tagit semester från första juli. I år ska jag snart traska till kontoret. Ska bara dricka upp första pannan kaffe, ta en dusch och klä på mig något som passar för sommarbubbel i stan efter jobbet. 

Om en vecka, efter nästa tisdag, inleds min semester. Men det får bli en annan historia.