Höga torn och byggnader har alltid fascinerat mig. Så snart tillfälle ges åker jag upp i dem och beundrar utsikten. Om man har riktig tur finns där en restaurang eller bar.
Jag saknar fortfarande vårt eget torn hemma i Stockholm. Gamla goda Kaknäs som numera är stängt för besökare. Jag kan se tornet från mitt vardagsrumsfönster men får förmodligen aldrig mer beundra utsikten där uppifrån.
Som tur är finns ännu många andra öppna torn och de allra bästa är de med roterande restaurang, där utsikten åt alla håll kan beundras från en och samma plats. Jag har besökt många sådana ända sedan jag insåg att de fanns. Egentligen är det inte så värst avancerat, det är mest ett långsamt roterande innergolv. Som barn trodde jag att det var hela tornet som roterade och kunde inte alls begripa hur man kunde bygga något sådant.
Haha, dumma unge! Men fascinationen kvarstår, trots att jag numera listat ut hur det fungerar. Inte minst efter att jag ställt min handväska på fönsterkanten invid mig där jag satt och sippade färgglada drinkar.
Jag insåg inte mitt misstag förrän jag smått skamsen konstaterade att väskan numera befann vid ett helt annat bord. Minns faktiskt inte om jag gick dit eller om jag helt enkelt inväntade att väskan kom tillbaka av sig själv.
Det kan även vara förvirrande att besöka damrummet som i många fall är placerad i mitten av tornet, i den del av golvet som inte snurrar. Det vore nog inte så kul för vattenrören och avloppen. Hur som helst, när man sen ska hitta tillbaka till sitt bord. Ja det kan ha snurrat iväg en god bit från där det befann sig när man lämnade det.
Men nu är det färdigsnurrat för ett tag och jag ska hålla mig på landbacken. Hoppas få beundra utsikten från ett eller annat fjäll i sommar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar