Snorunge, vad vet du om livet!?

Ungen glor skamlöst på mig från andra sidan bussens mittgång. Munnen halvöppen som i dumförvåning. På huvudet har han en för stor stickad mössa i blått och orange med en stor gul boll upptill. Han stirrar rakt på mig utan så mycket som en blinkning.

Uppenbarligen har ingen lärt honom allmän hyfs. Kvinnan som sitter innanför honom lutar huvudet mot fönstret. Låtsats sova, eller kanske gör hon det verkligen. Oansvarigt i så fall men hon sitter åtminstone inte fast med blicken i en mobil som de flesta föräldrar nuförtiden.

Plötsligt sträcker pojken armen mot mig, pekar på min svarta basker.

- Ska vi byta? Jag tycker du behöver mer färg! Du ska inte vara sådär svartklädd. Det är inte snyggt. Och jag har alltid velat ha en sån där basker, med en liten stropp upptill, precis som din.

Jag nickar bara och tar av mig baskern. Våra huvudbonader växlar hand över mittgången. Jag drar mössan över huvudet. Den sitter som gjuten. Baskern med, på hans lilla huvud. Det är bara en baguette under armen som saknas och kanske ett staffli och en hund utan koppel.

Något väcks i mig och trots att regnet rinner utefter bussens fönster så är det som att solen skiner in.

Silverfiskarna sjunger i duschen

Som eventuellt framgått så är jag rätt förtjust i småkryp, även sådana som vanligtvis inte uppskattas. Silverfiskarna är ett exempel. Idag blev jag påmind genom en recension i DN av en barnbok som handlade just om dessa små djur.

Jag har alltid tänkt att silverfiskarna sjunger vackert i duschen, när ingen hör. De har små badborstar att skrubba ryggen med. Har du tur kan du få syn på en sån kvarlämnad ryggborste när du städar, fast de flesta tittar förstås inte så noga och kan råka tro att det är ett litet skräp.

Förutom silverfiskar så gillar jag spindlar, husflugor och humlor. Kanske inte så ovanligt ändå. De enda smådjur jag har svårt att känna något förmildrande för är fästingar, mjölbaggar och löss av olika slag. Till och med myggor kan få passera om de är friska och låter bli att sprida en massa sjukdomar.

Aprilväder

Snöflingorna dansar utanför mitt köksfönster men igår sken solen från en klarblå himmel. Ombytligt är bara förnamnet på det jämtländska aprilvädret. Jag ser hur VM8:an, skidliftarnas pulsåder, stretar uppåt med skidåkare som trotsar vädret och klistersnön i backarna.

Själv har jag annat för mig idag. Skidåkning är ändå inte min paradgren, det ska gudarna veta och de lär de veta. De sitter nog på yttersta kanten av snömolnen och håller sig om magen av återhållet asgarv. Att se mig i skidbacken är ingen vacker syn.

Inte för att jag vet om bilden av den hårt arbetande författaren är så mycket vackrare, annat än i min fantasi. Jag är i sluttampen på redigering av ett manus som jag tycker är riktigt skapligt. Jag har även roat mig med att läsa ut Hemingways till stora delar självbiografiska postumt utgivna roman En fest för livet, eller A Moveable Feast som den heter i original.

Jag tror titeln är en blinkning till påsken. En flyttbar högtid. Som livet själv.

Idag är det påskafton och fjärde april. Glad påsk alla kärringar där ute! 

Mina fyrklöver

Jag har flera kompisgäng där vi råkar vara fyra i varje, jag och tre till. Alla tjejer i varierande åldrar. Det är rätt perfekt, lagom många för att forma en grupp och tillräckligt ifall en skulle råka ha förhinder vid en träff. Samtidigt ett smidigt antal där alla hinner prata med alla.

Först var Amaranten, från början var vi fler, en hel föräldragrupp men med tiden blev fyra kvar. Vi sågs egentligen aldrig med barnen, vi övergick tidigt till att hänga i hotellbar och det startade på Amaranten. Efter en renovering som inte gjorde baren bättre övergick vi till olika andra etablissemang, numera ses vi på Portal bar. Barnen blir 20 i år, så det där med föräldragrupp är ju ett tag sedan.

Fyrklöver nummer två är Skuggorna. Där var vi också fler från starten som skedde på en skrivkurs för tio år sedan. Vi sågs hemma hos en i gänget varannan vecka och pratade om våra gemensamma skrivprojekt. Över tid droppade några av och numera är det Hjärntrusten kvar. De fyras gäng.

Från Manusgruppen finns inte mindre än två fyror, den gamla och den nuvarande. I gamla, där två av oss även är i nya, skriver vi på ett gemensamt projekt. I den nya skriver vi på andra egna projekt

Fyror är starka tillsammans. Fyra vädersträck, fyra färger i en kortlek, fyra årstider, fyra vänner.

Tonåren i backspegeln

Idag fyllde yngsta dottern 20 år. Tiden som tonårsförälder är definitivt tillända. Det gick i en grisblink kan man säga. Var det inte nyss hon inte ens fanns som en förhoppning och jag satt på ett plan till San Francisco på självaste bröllopsdagen och tyckte rödvinet smakade en smula märkligt.

Det var ju flygplansvin och man var lagom trött av att sitta med men pigg treåring bredvid sig så jag tänkte väl inte närmare på saken då. Men morgonen efter när make och sagda pigga treåring lämnar mig djupt snarkandes på hotellrummet och efter en stund kommer hem med hämtkaffe så började jag undra. Jag som älskar kaffe. Skulle det smaka sådär illa? Amerikanske blask förvisso men det brukar ändå vara fullt drickbart.

Senare under dagen eller möjligen dagen efter mådde jag illa. Det gör jag typ aldrig. Apoteket nästa. Provade om jag inte missminner mig sju olika fabrikat av graviditetstest. Alla med samma resultat. Jaha, det var oväntat men inte det minsta ovälkommet.

De två är nu 20 och 24 år. Ofattbart, underbart och alldeles i sin ordning.

Happy Campers

Idag hade vi träff i Roskilde-kvartetten, tråkigt nog bara tre av oss, men det tar vi igen nästa gång! När vi ses är den djupt rotade traditionen att hålla till i takbaren på hotell Downtown Camper. Vi fyra började skriva på vårt gemensamma projekt i maj och utan större överdrift är det ett av de roligaste projekt jag varit med i.

Vi lever ut våra lustar, breder ut våra vingar och provar om de bär. Vi avslöjar hemligheter, både våra egna och andras och reder ut våra mest hoptrasslade livstrådar. Otroligt befriande att få leka med ord, tillsammans med likasinnade ordrika lekkamrater.

Vi fantiserar om ära och berömmelse, om intervjuer i Babel och TV4s morgonsoffa. Där vi får svara på frågor om hur vår arbetsprocess såg ut och hur vi i all världen kom på tanken att göra detta. Varifrån kommer inspirationen och hur mycket av oss själva har vi egentligen hällt in i våra karaktärer?

Ja, säg det. 

Jag säger ingenting, så har jag inget sagt.

Fredag i dagarna tre

Ibland får jag för mig att det är en viss veckodag, fast det är helt fel. Känslan är så himla stark att den inte går att bli av med. Så var det nu i onsdags. hela dagen fick jag påminna mig själv gång på gång att det faktiskt inte var fredag, inte riktigt ännu.

Likadant var det igår, då det följaktligen var torsdag. Fortfarande inte fredag. Så himla konstigt. Varför blir det såhär? 

Idag när det faktiskt är fredag var fredagskänslan inte alls lika stark. Nu är jag nyfiken på vilken veckodag jag ska vakna till imorgon.