Jag läser just Håkan Nessers debutroman Koreografen och där fanns en intressant iakttagelse som handlade om skillnaden mellan tiden det tar att skapa ett konstverk och tiden som det betraktas och möjligen beundras av andra.
Tillblivelsen av konstverk, av alla de slag, kan ju ta åratal, decennier i anspråk. Man lever med det dag och natt. Man lägger sin själ i det och sen kanske det knappt bevärdigas en blick där tavlan hänger bortglömd i en vrå, eller boken hamnar i bakre raden i en överfull bokhylla.
Det är ofta en jäkla snedfördelning mellan skaparkraften som tas i anspråk och den uppmärksamhet som verket senare får av sin kräsna omgivning.
Och trots detta, trots vetskapen om hur oddsen hela tiden är emot oss så fortsätter vi oförtrutet att måla, skriva och skapa.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar