Min romankaraktär Maj söker tryggheten i det förgångna. Själv har jag aldrig känt någon dragning till dåtiden och verkligen inte 40-talet. 1946 är året dit Maj till slut reser.
Hon kommer dit från vår nutid med vetskapen om att både hon och nyfunne kärleken Jan kommer bli gamla och leva lyckliga i alla sina dagar.
Jag har funderat en del på vad hennes drivkraft är, varför har hon aldrig känt sig riktigt hemma i sin födelsetid. Å ena sidan kan man förstås tänka att det beror på att hon redan varit där, att hon har gamla minnen av en tid hon inte borde kunna komma ihåg.
Det är dokumenterat svårt att skriva historier där tidsresor förkommer. Paradoxer uppstår och man riskerar att möta sig själv i en trång gränd. Jag lät mig dock inte avskräckas utan skrev av hjärtans lust. Maj fick sin längtan och den var stark nog att ta henne dit hon ville.
Såhär i efterhand har tanken slagit mig att hennes längtan kan vara ett utryck för mitt eget sökande efter trygghet, säkerhet, en försäkran om livet. Maj reser tillbaka till en tid när det nyss blivit fred och det råder en tillförsikt inför framtiden. Hon vet vad som kommer att hända under de årtionden hon får leva och har även lyckats komma över informationen att hon blir gammal och tycks få ett lyckligt liv.
Det låter väl som en dröm för en orolig själ.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar