Man vet oftast inte när den sista gången inträffar. Det är bara en gång till i raden av morgonkaffe, leta nycklar och hejdå. En upprepning som plötsligt tar slut.
Tidens väv repas upp och lindas tillbaka till det garnnystan den en gång kom ur, läggs tillbaka i spånkorgen invid spisen för nästa kattunge att leka med.
När virkade jag min sista grytlapp? Min mamma skickade foton häromdagen av två sönderbrända och osannolikt smutsiga skapelser av mina tioåriga händer. Det är så fyrtiofem år av kökshandräckning ser ut.
När höll jag mitt sista barn i handen över ett övergångsställe? Sånt minns man inte.
När blir sista gången att tänka att jag inte kan? När blir sista gången att tänka att jag inte hann? Se där fick jag in ett nödrim också!
Dags att sätta fart, för någon gång blir sista gången jag får en ny chans att lyckas.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar