Jag har just insett att jag överanvänder begreppet Vi får se. Det förekommer flitigt i mina dagboksanteckningar. Om jag hoppas på något, skriver jag, Vi får se. Om jag är orolig för något skriver jag, Vi får se...
Uppenbart passar det som en slags besvärjelse, ungefär som den lilla solsymbolen som jag upptäckte att jag ofta ritade i marginalen eller slutet på mina anteckningar. Den fungerade och gör så än i dag som en liten hoppingivande uppmuntran. Lite av ett signum. Den återfinns säkert även i flertalet av de böcker jag signerat under senaste året. Jag klottrar liksom dit den på autopilot numera.
Det är samma sak med mitt Vi får se. En from förhoppning och önskan om att få göra just det. Att få uppleva framtiden och få veta hur allt går.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar