Det finns så många olika anledningar till att skriva. Somliga skriver för att de har kontrakt på en roman, en deadline och snart ska den gå i tryck. Somliga skriver reportage för att allmänheten ska få reda på vad som händer i världen. Andra skriver för sitt höga nöjes skull.
Vad är då min anledning till skrivandet? Eller mina anledningar kanska jag ska skriva? För det finns mer än en. Först och främst är det roligt. Jag kan helt enkelt inte låta bli, inte utan att må dåligt och känna att något fattas i livet. Jag kan rent av känns mig folkilsken och morra åt de som försöker få med mig på annat när jag inte fått min dos av skrivtid.
Förutom att det är en rolig hobby att leka med karaktärer, scener och regi, pyssla med rekvisita och inreda miljöer så är det även en form av terapi. Jag skriver för att förstå mig själv och min omgivning. För att förstå mina dämoner, som Bergman kallade dem. Kanske kallade han dem så, en smula lekfullt, för att avväpna dem, för inte kan jag tro att den store regissören inte kunde stava.
Jag skriver för att bli fri.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar