Tål nattens ord dagens ljus?

Ibland om natten flockas orden. De är pigga som guldhamstrar på sterioder och tvingar mig upp. Ligger jag kvar vaknar inte bara jag utan även rädslan att glömma dessa formidabla formuleringar.

Så känns orden om natten. Fullkomligt briljanta. Hopplöst att ligga kvar och somna om. 

Upp. Ta fram något att skumögt skriva på. Det får bli telefonen. Den lyser åtminstone av sig själv så jag slipper tända en lampa och väcka både mig själv och andra mer än nödvändigt.

Jag skriver så fort jag kan för att inte orden ska försvinna iväg som en rökslinga. Skriver ett mail och skickar till mig själv.

Om morgonen är det som att få en present. Jag vet inte vad som finns inuti. Inte om jag kommer att uppskatta det eller tycka att det är rent blaj. Oftast det senare. Dagsljuset får nattens vackert beslöjade ord att naket yrvaket blinka.

Ibland håller nattens ord och skiner lika starkt i solen som i nattens dunkel. Det händer inte ofta men en chans väl värd att offra sängvärmen för.

En fart som håller, en fart som bär

Jag har nyligen börjat löpträna efter ett långt uppehåll. Jag och min nära vän latmasken skyller glatt på avsaknaden av roliga lopp att sikta mot.

Nu har jag dock anmält oss båda samt övrig familj till Midnattsloppet i mitten av augusti. Det ger oss ganska på pricken tre månaders försprång. Alltså tid att hinna förspringa.

Som vanligt är utmaningen att hitta en hållbar fart. Går det för långsamt bromsar jag mig själv i löpsteget och går det för fort orkar jag inte hela vägen fram till den iskalla ölen vid bardisken. Det är min verkliga målgång, puben som ligger precis bortom målgångsbågen på Hornsgatan. Det är sen gammalt. Tradition.

Det här att hitta en fart som håller, en fart som bär, inser jag nu, bör gälla det mesta i livet.

Ja, det är sådant jag tänker på när jag springer, lagom fort.

Ganbatte kudasai

Så lyder en uppmuntran på japanska. Var snäll och gör ditt bästa betyder den.

Frasen används även i betydelsen lycka till, som inför en tenta. Egentligen är det fullkomligt logiskt. Det ligger ofta hårt arbete bakom turen att få goda betyg.

Jag samlar på japanska utryck, tycker många gånger de är mer kärnfulla än mina inhemska. De är ofta korta och snärtiga men innehåller tänkvärd klokskap.

Sköna maj

Sköna maj, välkommen! 

Maj är min månad. Jag föddes då och har därför en viss förkärlek för den. Maj utgör även starten på den bästa tiden på året. Nu när ännu allt ligger framför oss. Hela sommaren oförbrukad.

Maj, maj, måne, jag kan lura dig till Skåne.

Undrar om det är vanligare söderut i landet att luras i maj? Här i huvudstaden är det mest första april som gäller för luringar.

Jag borde ha fått heta Maj... det är mitt hemliga namn.

Om jag hetat Maj skulle även döttrarna fått namn efter sina månader, Juni och April, fast April är född sista mars.

Maj, Juni och April och barnafadern han fyller år i juli. så det får bli Julle då.

Inte bitter bara sur

Bitterhet leder ingenstans. Det får en att stagnera. Den som är bitter har ofta gett upp. Surhet däremot är en kraft att räkna med.

Jag googlar och finner. Bitter eller beska är en av de numera fem smaker vi kan urskilja med vårt smaksinne. Den femte, umami, fanns varken namngiven eller medräknad när jag var barn. 

Umami är för övrigt den godaste av dem, umami betyder rent av välsmakande. Varför blev den inkluderad så sent i den västerländska listan?

Jag hörde en gång ett litet barn svara sin far på frågan vilka smakerna var.

- Salt, surt, sött, gott och äckligt.

Isåfall är beskan eller bitterheten det äckliga.

Salta vindar, söta kyssar, sura miner, bitter medicin, bäska droppar. Visst heter brännvinet så?
Bäska med Ä. Brännvin smaksatt med malört. Så beskt att det kan väcka döda, åtminstone i visan.

Sur kan man vara. Surhet går över. Bitter däremot riskerar att bli en ändhållplats.

Kreativitet är ingen bristvara

Det finns så det räcker till oss alla. Vi behöver inte bli oroliga eller avundsjuka när någon annan får det vi själva strävar efter. Att någon annan lyckas minskar inte vår egen chans. 

Tvärt om. Kan de så kan du och jag.

Betrakta avunden som en karta. En riktning. Där avunden känns, där bränns det. Där har du din egen lust.

Beundran kan fungera på liknande vis, dock inte lika pricksäkert som avunden. Beundran kan du känna även för sådant du inte vill ha för egen del. Avund däremot den känner du bara för sådant som ligger farligt nära ditt eget hemliga hjärta.

Följ avunden dit den för dig och minns att den ger dig en fingervisning. Nej, inte fingervisning, avunden pekar med hela handen. 

Kreativiteten tar inte slut. Den är mycket smittsam och den trivs i sällskap.

I stormens öga

Ibland drar jag mig för en stund undan omvärldens elände. Skapar en skyddande vägg. Transparent och tunn men ändå ett isolerande höljde.

Omgärdar mig med lugn. 

Det kan inte vara meningen att vi ska bära hela världens bördor. Bara för att vi kan ta del av nyheter i realtid överallt ifrån kan det inte vara tanken. Miljöförstöring, klimat och väder som bär sig åt som otyglade vilddjur.

Jag sopsorterar, komposterar, cyklar och kör elbil men har tidigare rest med flyg och blivit jagad av skogsbränder och följt en glaciär smälta bort i ofattbar takt.

Opålitlig politik. I alltfler länder. Var det möjligen bättre förr?

Lägg till detta senaste årens virus som fått oss att fjärma oss från varandra. Håll avstånd. Ett fysiskt avstånd som med tiden riskerar att bestå mentalt.

Jag stannar där. Lämnar dagens elände och krigshärdar och drar mig in i min skyddande sfär. 

I stormens öga är det vindstilla och det tunna höljet klarar sig ifrån att brista.