Halsmuffen

Alltså ibland blir det helt galet. Knäppt och knasigt. Som exempelvis historien med min fina svarta halsmuff. En sån där tunn liksom strut som man trär över huvudet. Jättebra när man åker skidor. Men just den svarta var en jag hade hemma i stan och inte i Åre där det finns en hel drös av dessa.

Jag saknade den plötsligt i julas och tänkte att jag tappat bort den. Kände ett styng av sorg för jag gillade den. Sen när jag kom upp senast till Åre så låg den ju där. Samma återfinnandets glädje som den gången jag återfann mina nyinköpta svarta sommarskor med klack. De som jag trodde jag tappat bort på något hotellrum under den sommarens bilresa i Europa. 

Nejdå, de stod troget undanstoppade under sängen i Åre. Stor glädje att se dem igen. Och samma var det ju med den svarta halsmuffen. Eller buffen som somliga kallar dessa tingestar. Nåja, den låg på hatthyllan och väntade. Jag tog tillbaka den till stan när vi for ner.

För säkerhets skull lade jag den i byrålådan och tog den inte till jobbet igår. Det borde jag ha kommit ihåg när jag gick från jobbet och en svart halsbuff trillar ner från hatthyllan och hamnar i min lunchlådekasse. Jaha, tänker jag. Där är den. Jag tänkte inte ens på att denna hade vita blommor i tryck på det svarta.

Haha, ja den får jag allt bära tillbaka på måndag och smyga tillbaka på hatthyllan. Hoppas ägaren blir lika glad som jag brukar bli att återse mina borttappade kläder.   

Inbunden

Jag låg vaken nån timme under natten och manglade möjliga företagsnamn genom hjärnans valsar. Troligen kom jag inte på något gångbart. Alla fyndiga är redan tagna. Slukade av sådana som köper alla domännamn de kommer på i förhoppning om att någon en dag ska lägga ett bud.

Det där namnet är ju mitt. Något jag bara måste ha. Kosta vad det kosta vill.

Nej, jag tror som sagt inte att något av mina nattliga påfund kommer att flyga men man kan ju inte tygla nattens ruminering. Finns ett sådant ord? Jajamen och det funkar tydligen med KBT även för sånt. Snacka om ormolja. En mirakelkur som jag faktiskt tror på.

Men vad har allt detta med ordet inbunden att göra? Inte mycket men det var så tankarna vandrade.

Outbound. Inbound. Inbunden. 

Inbunden, som en bok eller som en tillknäppt författare?

800 grader...

Jag råkade se att detta blir inlägg nummer 800 i ordningen. Egentligen hade jag tänkt skriva om något helt annat men nu får det bli om 800 grader istället.

Det är bra varmt det! Rejält varmare än min bastu som jag just klev ur. Den kom upp till ynka 86 grader. Det blir ingen kremerad av. 

För det är just det som 800 grader är lagom för. Temperaturen i en krematorieugn ligger därikring. Det förbränner biologiskt material men inte reservdelarna av metall.

Gamla goda Ebba Grön sjöng om 800 grader i sin låt med samma namn men där tror jag det handlar om kärnvapen och den förgörande värme en sådan explosion alstrar. Frågan är dock om inte det blir ännu varmare än så.

Kanske dock inte så mycket som 1668 grader, nej jag tänker inte googla, men 1668 är i all fall smälttemperaturen för titan och det har stor betydelse för en stackars kaosupphävare. Hon måste få komma ut och loss. Kunna flyga fritt och slumpa till det lite här och där som det är tänkt.

Annars kan jag aldrig mer vinna på Roulette med gott samvete.

Lugn i stormen

Vädret denna vinter har varit rätt ostabilt. Stormarna har avlöst varandra. Johannes och Anna och allt vad de heter och tidigare under hösten hette en av stormarna Melissa. 

Egentligen gillar jag när vädret märks. Snö har alltid varit en favorit och gärna även snöstorm. Om man inte behöver ge sig ut i den vill säga. Strömavbrott går bra, om det inte varar så länge att allt det blir totalt utkylt för en stackare med direktverkande elvärme.

Stormarna ställer till det, för skogsägare och för de som får hus och bilar förstörda av fallande träd. Blåsten och snön ställer till det för de flesta trafikslag. Bandvagnarna får ut och göra verklig nytta istället för att bara forsla restauranggäster på fjället efter att liftarna slutat gå.

Mina tre bra saker

I nu ganska många år har jag skrivit upp tre bra saker, var tredje dag, i telefonens noteringsapp. I ett enda långt flöde ringlar sånt jag tycker är bra fram. Oförtrutet var tredje dag, med några få undantag då jag missat och glömt och fått ta igen och sammanfatta i efterhand.

Första inlägget är från 15 juni 2018. Det blir hela åtta år sedan till sommaren. Då var det Skrivsommaren 2018, den sommaren som jag började ta skrivandet på allvar. Det märktes även här på Lust & ro för det året blev det hela 29 inlägg. Första tvåsiffriga sedan jag startade bloggen 2012. Efter det har det gått stadigt uppåt i antal inlägg.

Tresiffrigt blev det första gången 2021 och peaken var 2024 med 121 inlägg, omgärdat av två år med 120 små texter. Även detta blir om man räknar efter ungefär ett inlägg var tredje dag under året. Undrar hur många det kommer bli under 2026?

Jo, jag vet att det inte är kvantitet utan kvalitet som räknas här, för vem vill ha blaskig utspädd blandsaft som inte smakar något alls av sommaren söta bär?

Å andra sidan. Vanan. Värdet av att hålla i en vana. Det ska inte underskattas. Att hålla flödet av ord öppet. Risken om jag slutar skriva är att det inte blir något alls. Källan behöver visserligen fyllas på men det tycks gå relativt av sig själv utan vidare inblandning från mig.

Mitt kontrakt med kreativitetens makter är att fortsätta skriva. Att fortsätta sätta ord på det magiska som de häller i vattnet. Ibland blir det något värt att sprida. Oftast inte men resten behövs för att spola fram guldkornen ur bottenslammet.  

Vi skapar världen tillsammans

Vad kan jag som skriver ta för givet att läsaren känner till eller har förstått av det jag hittills hunnit berätta?

Jag vill ogärna skriva läsaren på näsan genom att förklara för mycket. Nu gjorde jag det nästan, märkte ni det? Om man skriver folk på näsan är risken stort de lägger boken ifrån sig.

Och samtidigt vill jag inte lämna någon i sticket. Nähä, men det trodde jag du fattat för länge sedan. Och så står läsaren ensam kvar medan de obegripliga orden springer i förväg. Ännu en anledning att ge upp och ställa boken på hyllan.

Det gäller alltså att berätta precis lagom. Varken vara övertydlig eller obegriplig. En tunn planka för en vilt fabulerande person att balansera på.

Och hur ska man hantera det faktum att alla läsare är olika? Ja, det är här det blir spännande. Två personer läser inte samma historia, inte ens om det är samma bok. Det vet alla som varit med i en bokcirkel.

Läsaren är i allra högsta grad medskapare av berättelsen. Fiffigt eller hur?

Den första dagen

Första januari. Ett nytt år. Igen. Är det sant att tiden går fortare ju äldre man blir? Onekligen känns det ju så och det finns en mängd förklaringsmodeller till det.

Oavsett vad så känns det inte särskilt länge sedan det senast var nyår och första januari. Förra gången. Det var ju nyss!

Och ändå, när jag bläddrar tillbaka i minnesbanken så har ju mycket hänt under året som gått.

Minnesbanken förstärks av mina 141 inlägg på Instagram, om jag nu räknade rätt.

Det börjar och slutar på samma vis, med bokslut av året på Thelins konditori. Efter bokslutet över det gångna året 2024 bar det av till Åre med yngsta dottern med pojkvän. 

Åre igen över sportlov och senare igen på påsklov. Mellan där kom min bok Hotell Blå lögnen ut.

Vi besökte vänner i Spanien och jag var på min första boksignering på en mysig bokhandel i Djursholm. En sista jobbvecka för mig solokvist i Åre innan distansarbetet inskränktes till två dagar per vecka. Sen kom sommaren som även den tillbringades mycket i ett stekhett Åre.

Cykling och vandring och signering av boken på ICA. Kul!
Firande av makens födelsedag och en av döttrarna kom upp med tåget på blixtvisit.

Midnattslopp och halvmara klarades av. Fick med mig den äldre av döttrarna på halvmaran denna gång och vi är redan anmälda till årets.

Mera boksignering och sen på Bokmässan. En riktigt skojig upplevelse att vara där som författare.

Flera lopp med dottern. Hässelbyloppet och Höstrusket. Mellan dem ännu mer signering samt en tripp till Åre. Följt av Stockholms Filmfestival, tror vi såg åtta filmer.

December kom och det var ju nyss på riktigt. En sista signering för året på Akademibokhandeln och advent och lucia firades. Åre igen några dagar innan jul och sen hem igen för firande av själva julafton.

Årets sista vecka innebar ommålning av sovrum där skräckful tapet nu täcks av Stockholmsvitt. Imorgon blir det IKEA för beställning av bokhyllor. 

Så kanske ändå att året som gått inte gick så obemärkt förbi. Det gäller bara att upptäcka alla färgglada glaspärlor på tidens tråd.