Min plats

Denna sommar prenumererar jag på en brevkurs i skrivande. Varje dag kommer ett litet mail som påminnelse och perfekt ursäkt till att, nu skall jag dra mig undan för min skrivstund.

Under 66 dagar, varav 10 nu gått, pågår kursen, just så många dagar som medelmänniskan behöver för att befästa en ny vana. Fast, jag hade ju redan skrivandet som vana, som ovana, som grundläggande behov, så för mig är det ingen konst. Bara extra trevligt.

Dagens mail handlar om platsen. Platsen för skrivandet. Där det sker. Det tipsas om att prova lite olika ställen och känna sig fram. Ett café, på bussen, i en bar, din egen skrivarlya om du har förmånen att ha en sådan.

Mina egna favoritplatser är dessa

• Köksbordet en sen kväll
• En hotellbar efter jobbet
• Ett café en söndag mitt på dagen

För tillfället min skriv- och läshörna i sovrummet, fast inte så ofta som man kan tro, bara
när köksbordet är upptaget.

Därutöver finns mina speciella platser som verandan på ett sommartorp, med trasmattor, ett hummelbo under takskägget och möbler av rotting. Eller det kraftiga ekbordet i en stuga av timmer. Stugan är avlägset belägen, utan störande moment som internet och grannar. Där barrikaderar jag mig långa tider i sträck och lever på konserver med corned beef. Varför just corned beef, jag vet knappt vad det är, än mindre har jag någonsin ätit det. Ja säg det, men så har bilden av den skrivplatsen alltid sett ut. Detaljerad, till och med gällande vad som står i skafferiet.

Tankar om tankar

Tankar, vad är våra tankar för något? Är de en spegel av verkligheten? Är de verkligheten? Nej, tankarna beskriver snarare vad vi tänker om verkligheten.

Om jag tänker att jag är stressad, jäktad, i tidsnöd så reagerar min kropp som om det vore sant. Det är därför vi blir rädda på riktigt i nöjesfältets spökhus. Vår kropp är lättlurad, känner inte skillnad på tanke och verklighet. Känsloreaktionen blir densamma.

Just därför är tankarna så kraftfulla. De kan skada dig, hämma dig, eller precis tvärt om. Dina tankar kan stärka dig så att du tar för dig mer i verkligheten.

Tänk på det!

Bokmalens sommardröm

Jag vet inte hur jag skall börja... bara hur det kan sluta... Illa, om jag inte förmår ta det lugnt, lyckas ha det långtråkigt nog att komma igång.

Berättelsen måste bli stark nog att ta sig igenom två barriärer. Ut ur mig, in i dig. I någorlunda oförvanskat skick.

Bokmalen längtar alltid efter att skriva, att skapa världar att förlora mig i. För andra att förlora sig i. Målet är att locka in så många som möjligt i min värld. Uj, det låter ju nästan lite läskigt. Tänk om ni fastar och inte hittar ut igen. Som att jag vore en rovlysten spindel och inte en liten vänlig bokmal.

Fast, det är väl det som är målet med att både skriva och läsa. Att det skall vara så äkta och fängslande att man i alla fall för en stund inte kan skilja den ena verkligheten från den andra.

För att citera Agnes Lidbeck: "Världen kan inte mäta sig med en bra roman, inte ens när det är säsong för jordgubbar."

Den här sommaren vill jag skriva och läsa, läsa det jag skriver. Ofta intalar (inbillar) jag mig att det är tiden som saknas. Långa sjok av sammanhållen tid i vardagen. Men, det är ju inte sant. Det finns hur mycket tid som helst, i alla fall tills den tar slut. Lika många minuter varje dag, varje dygn. Vad jag gör med tiden är frågan, eller svaret.

Ännu är vi i början av sommaren...

Trappdoftminnen

Det påstås att doftminnen är de starkaste. Du känner en välbekant lukt och vips är du där.

Jag går i den av vårsolen uppvärmda stentrappan på jobbet i Skofabrikens gamla trapphus och det luktar som min barndom. Landet. Varmt gammalt trapphus. Jag kan inte minnas exakt från var men jag känner så väl igen just den doften.

Eller, som den gången i Skagen i Danmark för snart 12 år sedan. Jag kan datera händelsen för jag minns att den dotter som idag är 12, då var en baby.

Doften i den mattbeklädda hotelltrappen i Skagen var exakt som den på min farfars hotell i Oskarshamn. Exakt. Finns det ett speciellt mattschampoo för småstadshotell?

Lustigt att båda dessa starka minnen triggats av lukten i ett trapphus. Vad betyder det, om något? Född i farstun? Nej, faktiskt inte.

Silent & Listen - Konsten att lyssna

Har du tänkt på att orden LISTEN och SILENT innehåller samma uppsättning bokstäver?

Utan att tolka in en alltför djup mening i detta faktum ger det en nyttig påminnelse om vikten av förmågan att lyssna och vad som krävs för att det skall vara möjligt fullt ut.

För att verkligen kunna lyssna. höra och förstå vad som sägs, behöver du själv vara tyst. Och omvänt, när det är tyst runt omkring dig, kan du få andras uppmärksamhet på det du vill kommunicera.

För oss som tillhör de pratgladas skara är det här något man får kämpa med varje dag. Tystnaden och lyssnandet kommer inte naturligt, det måste övas, tränas och nötas in.

Tystnaden kan kännas onaturlig och obekväm, man sitter där och stirrar på varandra och väntar. Då är det så lätt att säga något, vad som helst, bara för att få slut på obehaget. Men, med dina ord klipper du av tanketråden och du får aldrig veta vad den kunde ha lett till.

Uthärda tystnaden, en aning längre än vad som känns bekvämt, låt tankarna födas och formas. Det kan ta tid innan de är färdiga att formuleras och uttalas i ord.

My precious

Det var kärlek vid första ögonkastet. Det kändes i hela kroppen, jag bara måste ha henne. Blev lycklig av att se henne, höra henne. Snygg. Vacker. Jag hade drömt länge och sett på sådana som liknade henne som en ouppnåelig dröm.

Men så stod hon där en dag, helt oväntat. Det var inte alls planerat. Hon hade just kommit från det stora landet i väster. Det var 1997, året då allt hände. Examen från högskolan, första riktiga jobbet, flytt till lägenhet i nybyggt hus och så bröllop på det.

Vi gjorde många resor tillsammans, från Nordkapp till Andorra och många till Frankrike. Både innan barn och senare med de två döttrarna. Men åren har gått, hela tjugoen stycken om man skulle våga räkna efter och sådana som Emy orkar inte så mycket längre än så.

Emy kom till Sverige som fyraåring och fick ett nytt liv i Europa. Nu har hon lämnat oss, eller snarare vi har lämnat henne.

Jag vet att det är larvigt att känna saknad. Hon är ju bara en bil...   

I tillväxtzonen för det livslånga lärandet

Tänk om jag kunde befinna mig där oftare. Strax utanför den där komfortzonen, där så många av oss fastnat bekvämt tillbakalutade, djupt nedsjunkna bland soffkuddarna. Så djupt att vi knappt ids kravla oss upp efter en kylskåpskall öl till chipsen. Och attans, ingen finns där som kommer och serverar en till oss.

Endast längtan, inte nödvändigtvis efter något så banalt som en öl, kan få oss upp ur soffans grepp. Längtan kan också kallas driv, passion eller engagemang. Något som krävs för att lära nytt, att orka, att våga, att ta sig tid.

För tid behövs och mod och lust. Det är många saker som behöver sammanstråla i fokalpunkten. Lyckas man blir brännglaskraften stark nog att tända elden.