Jag förbereder mitt författarsamtal på Bokmässan. Tank att jag ska få prata om min bok och min fantasi på scen. I förlagets lilla monter. Så som jag lyssnade på några av deras övriga författare förra året.
Våga tro på blå lögner - hur du skapar en verklighet värd att tro på.
Det är den förhoppningsvis lockande titeln. Kanske ingen, eller ytterst få, kommer och lyssnar men det spelar ingen roll. Eller, det gör det förstås men det är inte något jag kan styra över ändå.
Så, det enda jag kan göra är att vila i tanken.
Att det är roligt. Inte nervöst.
Jag ska prata om magin i att skapa världar av ord. Att levandegöra karaktärer och att våga tro på sin kreativa förmåga. Och mitt i den tanken så slås jag plötsligt av det orimliga i att Maj och Jan båda är skapade av min fantasi. De som annars skapar varandra. Och de är för mig högst levande.
Märkligt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar