För över tio år sedan slog mig en märklig tanke. Det faktum att hur verklighetstrogen en roman eller film än är så finns en liten men märkbar skillnad jämfört med verkliga livet. Det förekommer aldrig flera karaktärer med samma förnamn.
Åtminstone har jag inte stött på det, annars väldigt vanliga fenomenet, i fiktionen.
Orsaken till detta lilla avsteg från verkligheten är uppenbar. Det skulle bli bortitok för rörigt annars, för både författare och läsare. Tänk om man skulle skriva en bok där alla heter Anders.
Jag har alltid, åtminstone tidigare, tyckt det varit svårt att namnge karaktärer. Mitt första manus hade länge namnlösa figurer. De visade sig så småningom heta Maj och Jan. Och sen kom även en Tora. Min superhjältinna.
Numera går det skapligt enkelt att höra namnen på mina karaktärer, några i rollistan känner vi redan.
Maj Westerlund, Jan Strandlin, Monica Sand, Tora, kort och gott Tora.
Här hemma på Kungsholmen har vi Kim Lanz, med zäta, gallerist Severin Rubensson, juvelerare M.A Jolin, aka Jollen.Fästmön Leonore, dykkompisen Lennart och polaren Olle, vars soffa aldrig någon sov på.
I Jämtland har vi Silvia, Gert, Olle, Maud, Lasse, Classe, Hjalmar. Fem av dem har flygcert, två är döda men bara en är en mördare.
Sen har vi djuren. Kamelen Hjärtrud som älskar att åka skidor, särskilt puckelpist och Strutsen Odette, modist i Paris.
Till sist har vi senaste nykomlingen, Mystiska Nina, medelålders tant på vift. Just nu befinner hon sig på ett tåg på väg till Roskilde.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar