Min karaktärer, vilka är de egentligen, innerst inne? Det är sådana funderingar som upptar mina tankar såhär under lediga stunder. Maj och Jan har jag presenterat för er och Monica vill dröja ännu en tid i kulisserna.
Men det finns fler på kö, som de udda typerna Silvia och Gert i en Jämtländsk by vid Revsundssjön och Kim Lanz som tar sin tillflykt till bergrummet under Sankt Eriksbron när livet spelar honom ett märkligt spratt.
Kim blir min tredje karaktär, fjärde om man räknar Jan, som får nöjet att träffa Tora, min magiska musa. Tora kommer till Kims undsättning efter att han fått ett tandimplantat med en fripassagerare. Instängd i skruven av titan råkar ett magiskt väsen fastna. En kaosupphävare.
Det är inte alls meningen att en sådan ska sitta fast inne i en människa. Deras uppgift är att fritt fara runt och slumpa till det lite lagom här och där. De gillar att hänga med någon en stund på casinot, eller frottera sig med gubbarna på travet och ibland kan de pigga upp på det halvdeppiga tipsfiket utanför kassorna på Coop.
För Kim är det inte ett dugg kul. Det som började smålustigt med att han slog idel sexor under ett parti yatzy har på bara ett par veckor fått honom helt ur spel. Den tidigare fullt normale IT-teknikern förvandlas till uteliggare under Stockholms fulaste brofäste.
Historien hade kunnat sluta riktigt illa för Kim om han inte fått ett meddelande från polisens hittegodsavdelning.
Ja ni förstår, Kim lever redan sitt eget liv. Frågan är om det är någon idé att försöka styra vartåt han och Tora drar min berättelse? Är den ens längre min?
Bäst att hänga med här och se vad som händer....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar