Meningslösa ord och ordlösa meningar

Det var länge sedan jag skrev något vettigt och med vettigt menar jag då något som kan hamna i en bok. Jag har förstått att det inte är helt ovanligt att det blir en tid av stiltje efter stormen med att få en bok färdig för tryck. Likafullt oväntat och framför allt ovant att stå utan ordströmmen forsande runt smalbenen.

Det är torrlagt. Flodbotten har kommit i dagen och det är ingen vacker syn. Mest lera, gamla stövlar med tomt gapande snörhål och allsköns metallskrot. Hoppas dock inget ruttet lik...

Orden tog slut när allt for iväg till tryckeriet som dessutom har leveransproblem. Vad händer nu? Kommer jag inte kunna skriva på nytt, inte ens avsluta det som nästan var klart? Eller återvänder vattnet med våren trots att ingen snö finns för solen att smälta?

Frågorna är många, svaren är få.

Den som skriver får se. Så jag fortsätter skriva mina meningslösa ord och hoppas att den ordlösa meningen står att finna någonstans i bottenslammet. Kanske är det ändå ett lik, en mordhistoria som står på tur? 

Men nej, den berättelsen skulle inte handla om en döing dold i bottenslam utan om benresterna efter en fraktflygare funnen i de Jämtländska skogarna invid en av stormen uppsliten rotvälta. Honom kände jag redan till, men vad som gömmer sig i Karlbergskanalen är för mig ännu okänt. 

För min inre syn framträder ett vackert ornamenterat juvelskrin av silver...