Hur fångar man en tid? Särskilt klurigt i en berättelse som har ett glidande förhållande till tidens i normala fall säkra lunk. Här handlar det om en kvinna som inte trivs i den tid hon fötts. Hon är på rätt plats men i fel tid.
Fyrtiotalets efterkrigstid hägrar. Där vill hon fortsätta leva sina dagar. Hon har känt det hela sitt liv, i allt från minnesglimtar i barndomen av sådant hon inte borde ha några minnen av till en tonårscrush på Humphrey Bogart.
Hemmet fylls av gamla loppisfynd och hon är stammis på Myrorna. Allt från tiden som inte är på tok för dyrt hamnar i köksskåp och garderob och samsas med det arvegods som redan finns på plats.
Jag vill liksom min romankaraktär fånga en tid som flytt. Göra den rättvisa och verklig. Mitt mål är att beskriva den tillräckligt väl, göra den trovärdig nog för min karaktär att flytta in i.
Ibland avundas jag henne. Hon som får backa bandet och leva klart sitt liv i dagar hon redan vet vad de för med sig. Tryggheten i vetskapen. Att slippa ovisshetens oro.
Men jag är inte som hon och skulle förmodligen tycka det var urtrist och förgås av leda långt innan jag fick chansen att återse millenieskiftet ytterligare ett varv.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar