Fripass för nyfikenheten

En av de allra bästa sakerna med att skriva är att man tillåts vara nyfiken på ett alldeles underbart vis.
Man behöver ju göra en del "research" eller man kallar det så i vart fall. Efterforskning, utforskning.

I själva verket är det rena fritidsnöjet.

Jag unnar mig att läsa en massa spännande böcker som jag anar skall ge mig den rätta inspirationen, inte så att jag tänker kopiera, sno eller knycka. Bara lyssna och försöka spela i samma tonart.

Jag behöver förstå hur min hotellbar egentligen ser ut. Hur kan den vara lång och samtidigt endast ha ett fåtal, exakt fyra, höga stolar framför sig? Jo, jag fann den i verklighetens Åre. Bra, nu vet jag precis hur den ser ut och jag knycker den helt fräckt och flyttar den, eller möjligen en kopia, till mitt hotell.

Ett förhörsprotokoll får jag också anledning att läsa. 83 tättskrivna sidor från 1987.
REPORT OF COURT NO. 8074 FORMAL INVESTIGATION 

Inte direkt något jag brukar läsa till vardags. Intressant att vidga vyerna.
Att skriva på en bok är den absolut bästa ursäkten hittills att få utlopp för min nyfikenhet.

Skönlitteratur - skön litteratur

Med skönlitteratur brukar avses allt som inte är facklitteratur.

Skönlitteratur är skrivet med någon form av kreativt mål i sikte. Men, säger vän av ordning och facklitteratur, det kan minsann vara kreativt även det.

Skeendet i det skönlitterära verket är ofta men inte alltid påhittat. Håller vanligen en fot i sanningen och en i fantasin. Fast vem påstod att fantasierna är osanna?

Facklitteratur är förvisso sällan ren fiktion. Fast ibland kan man undra.   

Måhända att fackboken följer en något fastare struktur.

Mina favoriter är de böcker som går lite över gränserna. Som inte så lydigt inrättar sig i regelverket.

Busigt sköna fackböcker. Faktafiktion.

At the end of the day

Jag är ingen morgonmänniska, låt oss slå fast det en gång för alla.

Ibland vill jag vara det, så till den grad att jag sätter ett väckarlarm för att komma upp. För att se om de där tidiga timmarna verkligen är det guld som utlovas.

Nej, tyvärr inte. Inte för mig. Inte ens kannvis av mitt svarta kaffeguld hjälper. Jag är bortom trötthet, jag kan inte tänka, än mindre skriva. Möjligen läsa men det är knappt.

Jag försöker hitta stunder på dygnet när jag är både vaken och har, så att säga, tid.
Hittills har det visat sig vara på kvällen eller nästan natten.

Att skriva om natten är min lott. Moonlighting.

"Att ha ett extrajobb, typiskt i lönndom och nattetid, vid sidan om ens ordinarie anställning"

Ja, just så. Det är trivsamt att skriva i månljus.

Borttappat tidsperspektiv

Kan man tappa bort tid?

Borttappat igår,
någon gång mellan soluppgång och solnedgång,
två gyllene timmar,
var och en besatt med sextio gnistrande minuter.
Ingen belöning utlovas
för de är borta för alltid.

Så skriver Horace Mann. Skapligt negativt måste man ju tycka.
Hur avgörs om tiden spenderas väl. Investeras väl. Vilken måttstock används?

Kan man överhuvudtaget investera tid. Spara tid. Finns tidsbanken?
Jo, timbank finns, det vet jag som genom mitt saldo får två extra lediga veckor denna sommar.
Stadd i kassa.

Du kan flytta tiden från ett konto till ett annat, tex arbete - fritid. Tills den är slut.

Men som Ernst Kirchsteiger fastställer i sin trevliga matbok, I det enkla bor det goda.

Det går inte spara tid för att slippa dö.

Tiden går obevekligt. Det gäller att njuta.

Tid kan tas tillvara men inte sparas till sedan. Missar man att ta den tillvara går det som för Horace.
Frukt och bär som varken äts eller blir till saft, mos eller sylt.

Tid kan inte gå förlorad eller gå upp i rök. Tiden är lika oförgänglig som energin i universum.

Den gångna tiden kan dessutom förvandlas till skapligt bestående minnen. Vill man ha dem extra bestående berättar man för de yngre eller skriver en bok.

Alla goda ting börjar på B

Från BB till myndig i en grisblink. Ja, så kan man sammanfatta de där numera dryga 18 åren sedan vi åkte hem från BB med vår första dotter.

Mycket skoj öppnar sig när man fyllt 18 och allt tycks börja på bokstaven B.

Bilkörning
Bostadsförmedlingen (man får ställa sig i kö alltså)
Baren
Bolaget (ack nej, icke ännu)
Blodcentralen

Idag var det då dags för ett besök på Blodcentralen. Det är alltså denna dotter som fick mig dit för ett antal år sedan och idag kunde vi gå dit tillsammans.

Ett rum för mina böcker

Jag har en återkommande dröm där jag i mitt eget välkända hem plötsligt upptäcker ett nytt rum, nån gång till och med flera.

Hemmet behöver inte vara eller likna det där jag bor i vaket tillstånd men i drömmen är det mitt välkända hem. Den glädje och förundran jag alltid känner när jag hittar det där extra utrymmet säger en del om hur gärna jag skulle vilja ha en plats för allt som nu står travat i högar på golvet framför överfulla bokhyllor.

Hur jag stryker med händerna över metervis med ännu ofyllda hyllrader, där jag funderar på vilken sorts sorteringssystem jag skall satsa på. Skall böcker av samma författare äntligen få träffas på samma hylla? Eller skall jag tänka mer estetiskt och ställa dem efter storlek?

Om jag någonsin hittar ett rum med väggar som rymmer alla mina böcker, utan att behöva stå svettandes i dubbla rader. Då tror jag att jag skulle sortera dem efter ryggarnas färg. Som en regnbåge. Med lite luft här och där för alla böcker som jag ännu inte har i min ägo så att de är lätta att sortera in där de hör hemma.

Dream on...

En levande eld

Hur mycket jag än njuter av stunder av självvald ensamhet så finns ett behov av nån sorts sällskap. Under en period i livet då jag bodde ensam skapade ofta en lite ljuslykta en känsla av sällskap under de långa kvällarna av pluggande.

Elden kändes som ett levande väsen. Den rörde sig, behövde syre och kunde även slockna och dö. Med den lilla lyktan bredvid mig på skrivbordet kände jag mig inte ensam.

Elden har alltid varit viktig för människan. Livgivande. Värmande. Kanske även ett sällskap. Innan hon lärt sig skapa den själv fick den fångas i skogen efter ett blixtnedslag. Försiktigt inbäddad i torr mossa kunde en liten gnista bäras långt.

Det är lätt att fascineras av eld. Den både tar och ger liv. Liksom de övriga elementen, havet, vinden och jorden.