Dialektala uttryck är skoj. Något som är vardagsbegrepp här blir fullkomligt obegripligt där.
På bron. För mig är det solklart en liten utbyggnad i samband med trappen upp till ytterdörren. Ibland med en bekväm sittplats att nyttja medan man tar av eller på skorna och skakar tvestjärtarna ur morgontidningen.
På bron ligger en trasmatta och där kan gärna hänga en ampel med blommande växter. En bro är inte primärt en väg över vatten även om givetvis också den betydelsen av ordet alltid funnits i min värld.
Att det jag brukar kalla farstu, eller ännu vanligare trapphus, på västkusten kallas för svale var för mig helt obekant tills jag i vuxen ålder fick vänner från Göteborg. Är det för att det är svalt där ute?
Själv tänker jag då loftgång men det har jag aldrig hört ett synonymt begrepp för. Loftgång är skumt. Det är ju bara som en lång balkong från vilken man kommer åt ytterdörrarna. Loft för mig är annars det samma som vind.
Högst upp i huset och stadstomtarnas naturliga boning. Fullt rimligt, jag har alltid tänkt att det nakna trävirket och vindskontoren är förvillande likt ett stall.
