Gud över en dag. En titel som kom till mig efter att jag läst om Solvej Balles karaktär Tara Selter som för evigt är fast i en novemberdag. Den 18:e för att vara exakt. Hon genomlever den om och om igen. Som en sorgligt stämd variant av komedin Groundhog Day.
I Taras dag råder en tingens märkliga ologik. Läsningen ger mig en klaustrofobisk känsla och jag kan inte sluta läsa. Berättelsen skapar en kvardröjande känsla i mig och då måste man väl säga att författaren har lyckats.
Ut ur dig - in i mig.
En septologi. Jag visste knappt att ordet fanns. Men ok då, även Harry Potter kom i form av sju tjocka böcker som nu står i min bokhylla. Lästa av alla, glömda av ingen.
Resenären, en novell jag skrev en gång, gav mig samma känsla som berättelsen om den evigt upprepande novemberdagen. Det var något från den som gjorde sig påmind nu när jag läser om Taras fåfänga försök att skapa en förnimmelse av tidens gång genom att resa till olika sorters väder och klimat. Hon beger sig norrut för vinter och söderut för att möta vår och sommar.
Min resenär befinner sig i ett annat slags vacuum, självvalt förvisso men oändligt ödsligt. Hon reser för att känna sig fri. Om hon stannar upp är hon rädd att bli fast.
Jag har fortsatt läsa närmast maniskt om pärlbandet av novemberdagar för att till min besvikelse nu upptäcka att del fyra till sju ännu inte är släppta. Ack det blir att vänta till november och sen februari.
Vilken tur att min tid rör på sig!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar