Jag har just återupptagit mitt springande. Nyss hemkommen från en månad på resande och icke springande fot är det nu hög tid att komma i gång. Komma i form.
Nu på dag två av en streak, om man nu kan kalla det så efter blott två stackars vändor fram och tillbaka längs kanalen. En sträcka jag vet är precis 3 kilometer. Nåja, imorgon blir det tre om jag bara håller i.
Om jag klarar en hel vecka så kommer jag upp i den sträcka det är meningen att jag ska springa om knappt en månad. 7 x 3 = 21.
En hel halvmara. Eller en halv helmara. Jag vet inte vilket alternativ som låter minst osannolikt att jag ska klara, inte heller vem jag lurar genom att uttrycka det sådär fånigt.
Men det var egentligen inte mitt fåfänga försök till löpträning jag tänkt skriva om. Inte alls utan snarare om alla de olika språk som jag hann uppfatta under min korta tur längs kanalen. Mitt löpstråk är som ett virvlande vatten av olika tungomål.
Medan jag springer hinner jag uppfattar ett ord här och ett ord där. Ibland är det språk jag enkelt kan identifiera. Två glatt pladdrande tjejer på franska, ett festklätt jättesällskap italienare, Flera olika slaviska språk som jag tyvärr inte klarar att identifiera närmare än just så.
Roligt att så många oliktalande väljer att flanera längs detta stråk. Efter att ha tillbringat flera veckor i olika europeiska länder gör det hemkomsten mindre abrupt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar