"Här skulle man vara!" brukar en vän till min man utbrista, just när han är någonstans där han vill vara och redan är. Det låter lustigt, lite som att han inte tror sig om lyckan att han verkligen är där han vill vara.
Och så kan det förstås kännas. Inte tu tal om den saken.
Idag har jag varit i Jämtland i fyra veckor. En hel månad. Vi åkte upp redan innan semestern och jobbade några dagar, en vecka härifrån. Ytterligare en vecka eller för den med ett fett flexkonto till och med två, återstår innan arbetsvardagen tar vid.
Innan jag fick ett litet extrahem i Åre hade jag aldrig trott att jag skulle finna ro att vara på samma plats i mer än några dagar, allra mest en vecka. Men så blev det oväntat nog tvärt om. Jag som annars vill resa vidare, sällan stanna länge, fann mig här.
En sorts ro. Kanske har jag rent av funnit min lust och ro.
