Hösten är onekligen i antågande. Vädret är grått och blött, fast ännu inte särskilt kallt. Idag väntas exempelvis 18 grader men inget regn. Perfekt löparväder med andra ord och idag ska det löpas. Stockholm halvmara närmare bestämt. Hjälp vad har jag gett mig in på?
Och för andra gången dessutom. Lär jag mig inget? Förra året låg loppet en vecka in i september alltså en hel vecka senare än nu. Och det var svinvarmt. Om jag tog mig runt då borde jag klara det nu med. Så går mitt resonemang.
Nåja, ikväll är det oavsett över. Även en av döttrarna ska springa. Hon kommer vara i mål och redan vara på kräftskiva innan jag lufsat mina två mil. Men så får det vara.
Hösten medför inte bara motionslopp utan också goda grytor, gärna med rödvin både i och till. Vantar hoppas jag inte ska behövas ännu på ett tag. Men fast jag försöker lära mig att det inte är någon idé att streta emot så gör jag det ändå. Försöker hålla sommaren kvar. Envisas med att prata om sensommar i början av oktober. Dricker de sista glasen rosé invirad i en yllefilt på uteplats.
Varför har jag så förtvivlat svårt att släppa taget?
Sommarens slut innebär ju bara starten på något nytt. En ny höst. En ny termin. Nya möjligheter till äventyr både i verkligheten och i mina påhittade text-världar.
Ok då, låt hösten komma in!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar