Det är så sjukt irriterande. Alltså när idéer och formuleringar till mina berättelser kommer när jag inte har något att skriva på. När jag är ute och springer, står i duschen eller ligger och sover i godan ro.
Jag vet inte hur många gånger jag tvingats gå upp och låtsas behöva sitta på dass i evigheter och skriva mail till mig själv i skenet av belysningen i torktumlaren. Såklart finns belysning i mobilen som jag mailar ifrån men det blir liksom trevligare med lite rumsbelysning när jag sitter där i min enslighet och försöker minnas de briljanta formuleringarna från drömmen jag nyss väckts ur.
Nu senast hände det medan jag satt i bastun. Där finns inte heller något att anteckna på. Mobilen törs jag inte ta med, den skulle förmodligen storkna före mig i värmen.
Alltså, återstår bara att desperat försöka memorera formuleringarna jag inte vill tappa. Rabblandes dem som en galning, om och om igen, förvanskas orden för varje varv innan jag hinner ut till dator eller penna och papper.
Jag har fått för mig att de flesta andra får mer idéer i huvudet. Idéer som lättare blir kvar och kan byggas vidare på i sinom tid. Men inte jag. Jag får hela perfekta formuleringar som snabbt glider mig ur minnet. Orden rinner iväg och försvinner och blir meningslösa.
Aldrig att jag lyckas återskapa de där glimrande formuleringarna som kommer till mig.
Diktafon? Skrivplatta och penna avsedd för dykning? Eller, vad ska jag ta mig till?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar