Slipstream

Vad är slipstream för nåt? Ja, det kan man fråga sig och det gjorde jag. Och jag hade förstås inget svar. Då frågade jag det allvetande Google istället. Det blev inte heller bra, för Google och dess nye bundsförvant AI svarade bara med idrottsliga sammanhang.

Ni vet det där med att lägga sig i klunga när man cyklar runt Vättern eller skidar i fäders spår. Man dras helt enkelt med. Det blir som ett sug och man dras med av luftdraget. 

Snålskjuts med andra ord.

Men det var ju inte alls i den aerodynamiska betydelsen jag ville komma i kontakt med begreppet utan i den litterära. Ja, vad trodde ni? Att jag börjat tävlingscykla eller funderar på Vasaloppet? Aldrig i livet. Jag springer, bara springer. Och vandrar i berg. Visst äger jag både cyklar och skidor men de sportar jag inte med. Bara åker på. Långsamt.

Ok, förfina sökningen. Slipstream som litterär genre. 

Bingo! Begreppet används för att kategorisera litterära verk som för in icke-realistiska inslag i annars realistiska skildringar. Berättelseströmmar som glider in i varandra. Sliding Doors, eller som i den senaste bok jag läste ut idag, Namnen av Florence Knapp.

Slipstream som genre har enligt uppgift en starkare koppling till den moderna kulturen än traditionell science fiction eller fantasy som ofta förlägger storyn till avlägsna eller icke definierade epoker och platser.

Verk inom genren slipstream handlar mer om att tolka vår verklighet på ett nytt sätt snarare än att skapa nya världar.

Vi som skriver i denna genre vill se vad som händer när vi kastar in lite magi i vardagen. Detta är helt klart en genre att dras med av.

Det blir kul!