Comfort reading

Självförsörjande livsenergi (glädje)

Det är inte så ofta jag får insikter, iallafall inte så att jag aktivt lägger märke till dem. Just därför minns jag denna...

Jag har en gammal bok, en tunn pocketbok som jag vet, genom en anteckning på försättsbladet, är inköpt på bokrean 1995. Det är ungefär halva mitt liv sedan.

Titeln på boken är: "Jag säger godmorgon till mig själv" och framsidan pryds av en lockade kaffekopp. Jag har läst den säkert 20 gånger genom åren. Vissa böcker funkar så för mig. I brist på bättre begrepp får jag kalla det "comfort reading".

Boken handlar om singellivet, vad som får det att vara rikt istället för att upplevas som ensamt och meningslöst. Författaren återger intervjuer med ett antal personer som lever själva. Något i deras berättelser tilltalar mig, känns bekant, trots att jag aldrig bott för mig själv.

Insikten var att det jag upplever tillbakadragen till mitt inre rum är just den energikälla som när och driver mitt skrivande. Därav min längtan efter avskildhet. Att läsa boken påminner mig om det behovet så att jag inte tappar bort mig själv i tillvarons vimmel.

Medberoende i språkmissbruket

Vad är dåligt språk? Är det att använda svordomar eller när man svänger sig för brett med svengelskan. Att ett flitigt svärande skulle tyda på dåligt ordförråd har jag för länge sedan dömt ut som en osanning. Det stämmer helt enkelt inte. Någon sådan koppling finns inte, varken åt ena eller andra hållet.

Finns det föresten ensidiga kopplingar, är de inte dubbelriktade av naturen?

Nåväl, en av de värre språkliga styggelserna är särskrivande, fast roligt kan det bli. Men det är lite av lyteskomik så kanske inte helt pk att skratta åt heller...

Fast det gör folk och fotar det stackars plakatet eller reklamskylten och sprider ut fadäsen till allmänt beskådande på Instagram.

Språk är kul, det är inte hela världen om det blir lite fel. För att lära sig såväl nya språk som att gå djupare i de man redan skapligt behärskar måste man ibland våga använda ord man inte är helt säker på. Hur ökar man annars ordförrådet.

Skriv, prata, teckna, kommunicera!

Jag är för ett massivt massbruk av ord. Det är genom dem, oavsett språk och korrekthet vi når varann.

Vem äger en historia?

Är det olagligt omoraliskt oförsvarligt,
eller bara olydigt okynnigt oskyldigt?

Alltså när man berättar en historia som inte bara är ens egen. Får man det? Inte rent plagiat, det är givetvis inte tillåtet, utan snarare att ge sin version av ett skeende som flera varit delaktiga i. Alla har inte samma minnen. Två syskon uppväxta i samma familj kan ha helt olika upplevelser av sin barndom. Den ena är inte mer sann än den andra, men båda kan uppfattas som en lögn.

Den som skriver ger sken av att ha mer rätt till den sanna versionen. Så är det ju inte men den oskrivna historien förblir ju stum, tyst. Oberättad.

Alla äger sin sanning men den som berättar äger historien.

Stockholmsgurka?

För några dagar sedan befann jag mig i Östergötland, Norrköping närmare bestämt och ännu närmare bestämt på ICA Strömmen vid Kungsgatan. Jag skulle handla frukostmat, däribland en gurka.

Alla gurkor var liksom små och trevligt oformliga, smalare i ena änden och krokiga. Nu råkar jag veta att Norrköping är bra på det här med gurka så det kunde inte bero på att de fått in dåliga exemplar, tvärt om drabbades jag av en otrevlig insikt att det perfekt formade gurkorna jag brukar handla hemma i huvudstaden är lite väl perfekta. Så ser ju vid närmare eftertanke inte vanliga slanggurkor ut.

Nu var det ju ett bra tag sedan jag ägnade gurkors form någon eftertanke, om jag någonsin gjort det, men likt förbaskat när jag såg de fina krokiga gurkorna i grönsaksdisken på ICA kände jag mig lite lurad. Vad är det egentligen för gurkor de lurar på oss i Stockholm?

Sju år av skrivglädje

Idag för precis sju år sedan skrevs det första inlägget på denna blogg. Jag skapade en utloppsplats och fördämningen började rämna. Orden rann ut, först långsamt, senare i en allt stridare ström. Inläggen här blir en spegling av det som händer i mitt liv. Tankar, skrivande, minnen och reflektioner över vardagens mysterier som vykort på vift och magiska 50-öringar. Inga foton, bara ord. Ett ordens Instagramflöde.

Sju är förknippat med magi. Som siffran tre i sagorna fast ännu mer. Dubbelt upp och lite till...
Sju dvärgar, sju dagar i veckan.

Enligt skapelseberättelsen tillkom världen på sju dagar. Sju kontinenter omgivna av sju hav.

Världens sju underverk.
Ljuset brutet genom ett prisma ger sju färger som vårt synsinne kan uppfatta.

Sjuans magi kan även vara mer ödesmättad. Krossa en spegel och få sju års olycka. Dödssynderna är sju till antalet och efter sju års äktenskap kommer krisen.

Och så en gnutta humor på det!

Sju sjösjuka sjömän på det sjunkande skeppet Shanghai sköttes av sju sköna sjuksköterskor.

Binärt blir 7 111 och vi är tillbaka på 3.

Tio saker jag skulle vilja äga

En uppgift från en bok om att få tillbaka sitt kreativa liv, det där som vi alla troligen föds med och sedan glömmer av någonstans mellan gympapåsen och matteläxan. Så snart som lagom till skolstarten efter första sommarlovet kan kreativiteten vara nedtryckt till att endast motvilligt komma fram på lektionerna i bild och svensklektionernas uppsatsskrivning, om man har tur.

Men det finns hopp och bot. Kreativiteten är inte död, den är bara avdomnad. Den kan väckas till liv igen. Roliga skrivövningar och annat är en bra hjälp.

Skrivutmaningen är ett gäng som varje vecka utmanar sina skrivsugna följare på Instagram. Av deras övningar och våra inskickade alster planeras en samskapad bok om skrivande.

Från Julia Camerons bok "The Artist's Way" kommer denna enkla övning.

Lista tio saker du skulle vilja äga.
Ok här kommer de, utan inbördes ordning...

En flygel
En saxofon
Ett sjöflygplan
En Ferrari
Ett hotell
Ett bibliotek
En bardisk
Inre lugn
Berättarförmåga
Ett tornrum

Det sätter fart på tanken, skapar bilder och samband. Hur skulle bardisken och biblioteket göra sig i mitt tornrum? Kan flygeln stå på mitt hotell. Vem spelar sax? När skall jag ta flygcert och vart skall jag åka. Ligger hotellet vid vattnet? Är tornrummet på hotellet? Är det där jag hittar mitt inre lugn och berättarförmågan kommer till sin rätt? Ferrarin då? Nej, den hann inte få plats i min historia. Den har redan dammat iväg mot solnedgången.

Terminsstart

Sensommar. Vemod. Vill tillbaka till början, då när allt var kvar. Längtar tillbaka till vår, försommar, högsommar. Försöker hålla fast det som inte kan stoppas. Dagarna, tiden, livet. Spjärnar emot.

Ger upp.

Hösten är här. Njuter av färgerna, rutinerna. Höstterminens lugna lunk. Det kommer en ny vår men den längtar jag ännu inte till.