Gapet mellan möjligheten att känna igen kreativ konst av hög kvalitet och att själv kunna producera densamma. Stundtals en avgrund och så ibland kan man ta ett kliv och för en stund känna ruset.
Förundran. Har jag skapat det här?
Samma fenomen känner vi igen från många platser. Alla kan uppskatta en symfoniorkester men få kan bidra till dess helhet och skönhet. Att uppskatta konsten på väggarna är inte liktydigt med att själv ha förmågan att måla.
Men det är där det börjar. I förmågan att ens uppfatta och uppskatta. Den som inte sett en vacker tavla, hört musik som får håren på armarna att ställa sig i givakt eller läst en bok man önskar aldrig ska ta slut, saknar förutsättning för eget skapande. Någonstans måste lusten komma ifrån. Längtan väckas till liv.
Och med längtan följer hoppet. Om någon kunnat skapa detta, så varför skulle inte även jag kunna?
Jag brukar kalla känslan för den goda avunden. En omisskännlig dragning åt det håll jag vill gå. Lyssna på känslan.
Odla kreativiteten. Inte i för trånga krukor, kom ihåg att vattna och se till att solskenet når in.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar