Övermätt

Den här texten kommer från en skrivövning i min Manusgrupp. Övningen gick ut på att skriva något om en bild och det fanns några olika att välja på. 

Inspirerad av en dam på en divan, Ramon Casas After the ball, god spis!

Satan vad mätt hon var! Mätt på ord och mening. Alla svulstiga formuleringar pressade henne med sin tyngd mot divanens gröna dynor. Illamåendet sköljde över henne som svallvågor i en gyttjig sjö. Längtan efter öppet hav rev som ett smärtsamt sår.

Inte ett ord till!

Armen som hållit i pennan föll bakåt och fingrarna landade hårt mot golvet.

Deadline. Ett så ödesmättat ord och nu skulle hon inte hinna möta den. Dödslinjens rakblad rusade obönhörligt mot henne.

Innan hade hon känt en hunger, ett sug efter orden. Velat smaka dem alla.

Segerns sötma. Hämndens bittra eftersmak. Älskogens sälta. Men nu var allt sura uppstötningar. Magen oroligt bubblande av gaser och tanken for genom hennes huvud att hon var ett idisslande kreatur. Mjölken hon skulle mjölkas på hade surnat redan i juvret.

Som hon saknade friheten innan förlagskontraktet. Måtte mättnadskänslan mattas av. Hon somnade utmattad på soffan.

Morgonen kom med en doft av nybryggt kaffe. Livsandarna vaknade. Skrivaptiten var tillbaka.Avfallsprodukterna lämnades på avträdets avfallshög.

Allt var åter mjölk och honung!

Att betrakta berg

Det är något visst med berg. Så rent ut sagt bergsfast. Tryggt och lugnande. Berget flyttar sig i regel inte, såvida det inte är jordskred men det rör förstås sällan ett helt berg. Berget är gammalt, har funnits där i alla tider och kommer att stå kvar långt efter allt jag kan föreställa mig om framtiden hunnit bli forntid.

När jag blickar upp mot berget sjunker pulsen, oron lugnas och allt saktar ner. Nu är vi i gränslandet, det finns fortfarande snö på berget, det går att åka skidor ytterligare några dagar. Men man märker att naturen är på väg att vakna och kasta av sig sitt vita täcke.

Tusen små tussilago-solar skiner i vägkanten och på vissa ställen i skidbackarna tittar berget fram ur det tunna snötäcket. 

Jag kan med lätthet förstå vördnaden som finns för exempelvis Fuji-san och Uluru. Det är inte svårt att föreställa sig att berget har en levande själ. En mycket gammal och stilla själ. Ett nödvändigt ankare för allt det snabba, nyvakna som ryms i dess närhet.

Berget är att lita på. 

Komma ut en sväng

Såhär års är det extra viktigt att komma ut en sväng. Innan snön smälter alltså. Det är i slutet av skidsäsongen på den ort jag bor och det gäller att passa på. Idag var det dessutom strålande sol. 

Snön kändes visserligen mer som farinsocker med sirap än fruset vatten men man kan inte reklamera vädret så det är bara att köra på. 

Påsk och skidåkning blir ofta såhär. Man slipper frysa men i gengäld blir det smörigt i backen. Den perfekta skiddagen är svårfångad men jag vet exakt hur den är. Klarblå himmel, precis lagom kallt, vindstilla och tillräckligt med snö så man slipper kana på is.

I valet mellan iskana och sockersörja väljer jag gladeligen det senare.

Glad påsk!

Att artbestämma en bok

Ibland får jag frågan i vilken genre jag skriver. En helt rimlig fråga från den som som fått reda på att jag roar mig med att skriva manus som jag hoppas kan bli böcker på fritiden. Problemet är bara att det inte är helt enkelt att svara på.

Nu för tiden har det blivit mer viktigt att genrebestämma sina alster. Är detta feelgood, science fiction eller fantasy? Är det en deckare, historisk roman eller självbiografi?

Inget dera eller allt på samma gång. Men böcker får inte vara gatukorsningar, eller får och får, det finns förstås ingen genrepolis, åtminstone tror jag inte det men de behöver ju sorteras in på något vis, i rätt hylla eller under rätt sökord hos bokhandlarn.

Innan min första roman, ja så fick den benämnas, relationsroman till och med för det förekommer ett par i den, gavs ut brukade jag svara magisk realism på den där genrefrågan. Det verkar dock inte finnas någon fullt vedertagen sådan klassning.

Mina berättelser utspelas i något som är intill förväxling likt vår verklighet men med inslag av magi. Precis lagom mycket för att det fortfarande ska kännas verkligt och framför allt fullt möjligt. Jag gillar att balansera på gränsen mellan det vardagliga och det fantasifullt ofattbara. 

Där i gränslandet är det roligast att skriva och min förhoppning är förstås att det då även ska bli underhållande läsning.

Och en relationsroman fick det bli och det är åtminstone inte fel men inte heller hela sanningen. Och en kort stund, men lång nog att hinna skriva ett inlägg om det, höll manuset på att hamna i erotikfacket.

Men dit får jag återkomma vid senare tillfälle, innan dess står såväl mysdeckare, barnböcker och en reseskildring från världens badkar på tur.

Grönt är skönt

Jag vill slå ett slag för mera grönt, både på insidan och utsidan. Ät mer grönt och var ute mer i det gröna. Att äta mer växtbaserat ska vara bra för både våra kroppar och naturen i stort. Storskalig djurhållning sliter på resurserna som vi bör hushålla med.

Och egentligen inte bara grönt utan så många färger som möjligt är bra. Röda tomater, gröna bönor, morötter i orange och blåbär. Själva färgen gör gott.

Lägg där till naturens egen färgsprakande prakt, skira ljusgröna löv, syrener i vitt och flera nyanser av lila. Gullregn och rallarros. En frodigt grön gräsmatta som lojt sträcker sig mot strandkanten.

För att sammanfatta: Äta mer spenat och vistas oftare ute i spenaten.

Dagar i flock

Man ska ta en dag i taget och var dag har nog av sin plåga osv. Och även det omvända, något mer lockande gäller, att var dag har nog av sin glädje.

Vad menar jag då med det?

Jo att man ska njuta av varje dag, en dag i sänder. Inte bunta ihop dem i grupp, som om de vore en och samma. Till sommaren, nästa termin, när jag blir stor, färdig med skolan eller pensionär.

Tänk idag. Idag gör jag det här. Träffar den och den och har klarat av det och det på jobbet och gymet och lyckats få in bilen i garaget utan att repa lacken eller slå av en backspegel. Bra där!

Dagar i flock flyger för snabbt förbi. De bör istället njutas en och en.

Påminnelser om detta är helt nödvändiga en dag som denna då jag som vanligt sitter och mediterar över en överfull kalender.

Styckfrysta hallon smakar bättre än gammal sylt och allra bäst är de direkt från ett taggigt vildhallonsnår.

Återstoden av dagen

Idag är det söndag och en stor del av den återstår ännu som icke förbrukad tid. Ännu ej upplevd tid. Till vad använder man tiden en oförbrukad söndag i början av april? Vädret är gråtrist och kallt så en promenad lockar inte.

Träningen är redan avklarad i form av ett svettigt pass på spinningcykel. Friskis och Svettis gör skäl för namnet.

Till mataffären behöver jag ta mig, men det är inte min tur att göra middag, idag räcker det att jag äter den. Det finns därmed gott hopp om att några timmar kan spenderas bland mina vänner i böckernas värld. Den där alternativa verkligheten som det är alltför lätt att förlora sig i.

Fast är förlora verkligen det rätta ordet? Jag skriver hellre, försjunka, försänka mig, förankra mig.

Det är vad jag avser göra under återstoden av dagen.

Verklighetsfrånvänd

För att slippa omvärldens galenskaper gömmer jag mig gärna i mitt eget huvud. Jag undviker att läsa nyheter och ser aldrig någonsin på teve.

Jag inser att det är fråga om strutsbeteende men vad ska man ta sig till. Det är ingen uppbyggelig läsning, det som basuneras ut som nyheter. 

I mitt huvud är det lugn och skönt. Där finns enbart mina egna galenskaper som är av betydligt beskedligare slag.

Kalla mig gärna verklighetsfrånvänd, jag vet inte åt vilket håll jag annars skulle vända mig. Nu blir det mot fantasin och jag dras till den alternativa verklighet jag själv kan skapa med dess hjälp.

Istället för ett aprilskämt

Idag är det första april men jag tror jag klarat mig från att bli lurad. Jag tänkte istället för aprilskämt lura på er min definitionen av en blå lögn.

Vad är en blå lögn kanske ni undrar. Eller så undrar ni inte alls det för att ni inte hört talas om begreppet innan. 

Titeln på min nyligen utkomna bok är iallafall Hotell Blå lögnen och då var jag förstås så illa tvungen att ge mig på att förklara betydelsen av detta hemsnickrade begrepp.

Blå lögn (en definition)
En lögn så bra att du tror på den själv. En fantasi som
uppfattas som en verklighet.
Blå lögner, till skillnad från vita, är inte oskyldiga.
Det är ett raffinerat sätt att skapa den verklighet du vill ha.

Och som en motpol...

Verkligheten (en sanning)
Verkligheten är mer komplex än man ibland vill tro.
Det vi kan göra är att följa med på slumpens turer,
lita på försynen och tro på att livet vill oss väl. För det
finns inget igenkännbart mönster, ingen begriplig regel-
bok att följa. Ingen dold sanning att dra lärdom av.
Sanningen är att ingen vet och det är gott nog att stanna
i den förvissningen. Denna insikt är resans mål.