Den här texten kommer från en skrivövning i min Manusgrupp. Övningen gick ut på att skriva något om en bild och det fanns några olika att välja på.
Inspirerad av en dam på en divan, Ramon Casas After the ball, god spis!
Satan vad mätt hon var! Mätt på ord och mening. Alla svulstiga formuleringar pressade henne med sin tyngd mot divanens gröna dynor. Illamåendet sköljde över henne som svallvågor i en gyttjig sjö. Längtan efter öppet hav rev som ett smärtsamt sår.
Inte ett ord till!
Armen som hållit i pennan föll bakåt och fingrarna landade hårt mot golvet.
Deadline. Ett så ödesmättat ord och nu skulle hon inte hinna möta den. Dödslinjens rakblad rusade obönhörligt mot henne.
Innan hade hon känt en hunger, ett sug efter orden. Velat smaka dem alla.
Segerns sötma. Hämndens bittra eftersmak. Älskogens sälta. Men nu var allt sura uppstötningar. Magen oroligt bubblande av gaser och tanken for genom hennes huvud att hon var ett idisslande kreatur. Mjölken hon skulle mjölkas på hade surnat redan i juvret.
Som hon saknade friheten innan förlagskontraktet. Måtte mättnadskänslan mattas av. Hon somnade utmattad på soffan.
Morgonen kom med en doft av nybryggt kaffe. Livsandarna vaknade. Skrivaptiten var tillbaka.Avfallsprodukterna lämnades på avträdets avfallshög.
Allt var åter mjölk och honung!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar