Första maj

Valborgsmässoafton har just passerat och nu har studenterna tagit på sig sina vita mössor. Igår påminde staden om ett fält med vitsippor. Nyutslagna och spirande av rusig livslust. Den som ändå var ung igen...

Eller? Vill man verkligen det? Oklart. Troligen ändå inte, men visst kan själva känslan av att allt ligger framför, att allt, eller åtminstone det mesta är möjligt.

Möjligt att förverkliga.

Detta år har vi vår andra student att fira. Fyra år sedan den första. Så annorlunda denna gång när det inte råder begränsningar för samvaro och festande. Så lätt att glömma de där tre åren som sammanföll till en infinitesimal punkt och samtidigt innehöll i stort sett allt.

Idag är det första dagen på maj och även om vädret är gråmulet så är våren odiskutabelt här.