Jag skriver om urger. Vad tusan är urger undrar du säkert. Det gör åtminstone min romankaraktär Kim. Han får i kapitlet jag just skriver på reda på att han behöver hjälp av ett par såna figurer.
Det han behöver hjälp med är att bli kvitt sin kroniska tur. Plötsligt en dag kan han inte ens gå i närheten av en enarmad bandit utan att den får spel och spottar ur sig jackpot efter jackpot. Och han kan inte ens spilla ut en burk majskorn på köksgolvet utan att de lägger sig i intrikata mönster.
Tillståndet blir till slut så pass besvärande att han blir utkastad av sin flickvän och tar sin tillflykt till en betongkulvert under en bro.
Där får han på magiska omvägar kontakt med Tora, en magisk musa som är den som förklarar att han behöver ta hjälp av dessa urger.
Och nej, det är alls inga magiska väsen utan en käkkirurg och en metallurg. Hur de nu ska kunna bota kronisk tur och återställa det naturliga kaos som tycks vara upphävt i Kims närhet.
Den som skriver klart boken får se... och du med förstås om jag lyckas ro iland mitt romanprojekt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar