Schack är ett spel med tydliga regler och samtidigt finns ett närmast oändligt antal möjliga drag och utfall. Utgör då schackbrädets rutor en begränsning?
Visst, har varje pjäs sitt bestämda rörelsemönster inom vilka ramar det behöver hålla sig. Springaren får inte lov att rusa runt hur som helst på brädet och kungen får bara trippa fram ett enda steg i taget.
För mig har alltid begränsningar och ramar inneburit frihet. Visserligen frihet inom en ram men ändå. Inom ramen kan det mesta hända och helt utan ramar händer sällan något av värde och vikt.
En målning blir rätt märklig om den inte håller sig på duken eller inom sin ram eller är målad med färger i ett spektrum det mänskliga ögat inte uppfattar.
Musiken följer sina lagar skapade av fysiken. En sträng av en viss längd låter på ett visst sätt och avstånden mellan noterna håller takten.
Ramar och begränsningar lockar till kreativitet. Tänk vad som kan skapas med en uppsättning bokstäver som kan sättas samman till ett oändligt antal ord och berätta vilken saga som helst, trots att språkets regler noga följs.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar