Ibland får jag frågan i vilken genre jag skriver. En helt rimlig fråga från den som som fått reda på att jag roar mig med att skriva manus som jag hoppas kan bli böcker på fritiden. Problemet är bara att det inte är helt enkelt att svara på.
Nu för tiden har det blivit mer viktigt att genrebestämma sina alster. Är detta feelgood, science fiction eller fantasy? Är det en deckare, historisk roman eller självbiografi?
Inget dera eller allt på samma gång. Men böcker får inte vara gatukorsningar, eller får och får, det finns förstås ingen genrepolis, åtminstone tror jag inte det men de behöver ju sorteras in på något vis, i rätt hylla eller under rätt sökord hos bokhandlarn.
Innan min första roman, ja så fick den benämnas, relationsroman till och med för det förekommer ett par i den, gavs ut brukade jag svara magisk realism på den där genrefrågan. Det verkar dock inte finnas någon fullt vedertagen sådan klassning.
Mina berättelser utspelas i något som är intill förväxling likt vår verklighet men med inslag av magi. Precis lagom mycket för att det fortfarande ska kännas verkligt och framför allt fullt möjligt. Jag gillar att balansera på gränsen mellan det vardagliga och det fantasifullt ofattbara.
Där i gränslandet är det roligast att skriva och min förhoppning är förstås att det då även ska bli underhållande läsning.
Och en relationsroman fick det bli och det är åtminstone inte fel men inte heller hela sanningen. Och en kort stund, men lång nog att hinna skriva ett inlägg om det, höll manuset på att hamna i erotikfacket.
Men dit får jag återkomma vid senare tillfälle, innan dess står såväl mysdeckare, barnböcker och en reseskildring från världens badkar på tur.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar