Jag får ett trevligt mail varje måndagsmorgon från en person som profilerat sig som coach och föreläsare, coach inom idrott och på senare år föreläsare inom gebitet vettiga tankar för kontorsarbetare på konferens. Jag uppskattar hans positiva framtoning och fokus på det goda i livet och hos oss människor.
Han kallar sitt morgonmail en termos i gryningen, något som värmer och det tycker jag han lyckas väl med.
Veckans mail handlar om mening, En menig med livet. För mig är meningen, meningen med livet. Skrivandet av meningar. Sammanfogandet av meningar till världar av ord.
Är det något man skulle våga sig på att kalla livsfilosofi, eller betyder det bara att jag ägnar mig åt verklighetsflykt?
Det jag uppfattar som budskapets kärna är att man behöver avsätta tid till den här sortens funderingar. Vad som är min mening är inget man snyter enkelt ur näsan. Nej, det är nog snarare en sån där eländig snorkråka som sitter fast så det blöder när man petat loss den.
Och om meningen inte dyker upp, om orden inte kommer. Vad betyder det? Att något saknas.
I mitt fall är det tid, tid och nyttjandet av denna tid, som ju förstås finns. Tid finns det alltid. Tipset som gavs var att prova att resa bort, för att ge sig själv tid. Gå in i en bubbla av tid där andra måsten inte får komma in.
Kan den där bubblan vara ett sportlov i fjällen?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar