Jag är nog, inser jag, inte tidstypisk, alltså typisk i mitt förhållande till tiden. Bodil Jönsson, som genom åren skrivit så mycket klokt och insiktsfullt om tid, säger i en intervju i DN...
Att hon ser tiden som ett ständigt närvarande bakgrundsbrus. Inte något som nödvändigtvis är viktigt. Inte ett diktat tänker jag. Bara något som är. Något som vi får.
Hon säger vidare
- Det får mycket med en människa om man börjar fokusera på tiden som kommer istället för på tiden som försvinner.
Väldigt klokt, för tiden, eller åtminstone upplevelsen av den, är ju i mångt och mycket en konstruktion skapad av oss människor.
För mig är tiden en bärvåg för allt som sker.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar