Läste en artikel i DN häromdagen där ett antal skrivande och läsande personer tillfrågades om hur de tänker kring den som skrivit en text i relation till läsupplevelsen.
Måste man gilla personen bakom en text för att kunna uppskatta ett verk?
Nej, och åter nej, svarade alla tillfrågade. Och jag håller givetvis med. Mitt svar är ett rungande nej. Varken rymd-odysséer eller historier om magi blir sämre av upphovsmakarnas privata åsikter och handlingar.
Vad ska det spela för roll? Jag tänker att texten ska ses som något fristående. Något som rent av kan bli mer intressant och mångbottnat genom vetskapen att någon med åsikter man kanske inte alls förstår eller delar kan ha skrivit något så lysande.
Det är fascinerande med skrivandet. Hur någons erfarenhet blandat med fantasi kan bli till en fullödig värld, skapad i någons tanke. En värld som läsaren kan stiga in i.
Kreativt skapande är i sanning magiskt och frågan är hur mycket av handlingen som författaren ens bestämmer över.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar