Titeln på detta inlägg är trevligt tvetydig. Så bra, då kan jag få fram två poänger i ett svep. Den första är naturens läkande kraft. Det faktum att våra kroppar tycks vara präglade på naturen, i samklang på ett sätt som vi förmodligen inte fullt ut förstår.
Puls och blodtryck sjunker hos sen stressande stadsmänniskan så fort hon sätter foten i gröngräset. Det kan rent av räcka med att titta på en bild av ett träd. Vi är skapade för att vara i naturen, knappast för att tillbringa en stor del av vår tid inuti byggnader av betong.
Shinrin-yoku är ett begrepp från japanskan, som vanligt har de ord för saker jag gillar. Rakt översatt betyder det skogsbad och innebär att man ska låta sina sinnen bada i naturen, översköljas av frodig grönska.
Min andra poäng med titeln Naturen läker är förstås naturens egen förmåga att hela sig själv. Om vi bara lämnar den ifred så kan den med stor sannolikhet läka de stora sår vi orsakat. Visst blir det ärr men när såren läkt kanske naturen står starkare än innan.
Jag vill tro att naturen har kraft nog att läka, både sig själv och oss, att vi kan få finnas kvar.
Det tycks vara alltför lätt och behändigt att glömma bort att även vi människor är en del av naturen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar