Häromdagen skrev jag om att karaktärer i böcker kunde liknas vid ett kondensat av verkliga personer. En reducerad buljongsoppa där man slängt i lite av varje som smaksättare och sedan låtit det stå och puttra på låg värme.
Om vi fortsätter ett varv till på matlagningstemat så är det ju så att vissa historier tar längre tid än andra att komma ut och komma fram. Min första roman, Hotell Blå lögnen, tog till exempel en halv evighet och det finns enstaka passager i den boken som jag skrev redan för omkring trettio år sedan.
Efter det var det lite "proppen ur" om man så säger och efterföljarna gick betydligt fortare att fantisera fram även om de ännu inte tagit klivet från hårddisken till tryckeriet.
Sen kan man ju fundera på om långkoket blir litterärt bättre än snabbmaten, Eller snabbmat är nog ändå inte en rättvis benämning för de har gott och väl legat och sjudit i ett-par-tre år.
Och kanske har inte tiden så stor betydelse ändå. Är en historia god så är den. Med rätt ingredienser och kryddor så blir det smakfullt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar