Att sprida orden

Medan jag skriver på en berättelse har jag inte en tanke på den som ska läsa, eller ens att någon ska det. 

Under skrivprocessen kan ingen publik finnas. Bara scenarbetare och statister. Mina vänner som hjälper berättelsen ta plats på scen. Generalrepetitionen för min senaste skapelse närmar sig. Sista ordet är skrivet.

Eller så är det givetvis inte, det ska till många nya ord och några ska rensas bort. Innan det är färdigt på riktigt och teatern kan sätta upp affischerna och öppna biljettluckan så återstår ännu mycket jobb.

Men när alla kostymer och repliker sitter rätt, då är det dags att sprida orden. Orden som hittills varit dolda. Då känns det inte längre rätt att dölja dem bakom en ridå. De vill fram, de vill synas, stå i rampljuset.

Märkligt. Orden som nyss var så oändligt skygga står med ens frimodigt på scen.