Vad väntar vi på?

Just nu läser jag sjätte delen i Solvej Balles septologi om 18 november. En evig 18 november som upprepas i det oändliga. Nästan 37 år har gått sedan berättelsens huvudperson Tara fastade i dagen. Till en början var hon ensam, nu är det ett stort samhälle med förgreningar över hela världen. Hundratals människor som lever under en enda dag. 

Dag efter dag. Fast samma dag i all oändlighet. Eller nej inte i oändlighet för de åldras precis som vanligt. Om de inte lyckas ta sig ur den ständigt loopande novemberdagen på annat vis kommer de åtminstone att dö till slut.

Alltid en tröst kan man tänka sig, även om den är klen.

Nu väntar jag otåligt på sjunde och sista delen av historien. Undrar om de någonsin hittar ut ur dagen.