I de flesta andra länder som firar jul enligt samma tradition som vi så är det juldagen som är den stora högtiden. Den stora familjefesten. Av någon outgrundlig anledning är det hos oss istället den 24:e som allt kulminerar. Möjligen är det samma sak i övriga Norden.
Jag har alltid tyckts att julen är bäst före. Dagarna som leder fram. Advent och lucia. Glögg och mingel med vänner. Förväntan. Alltså väntan före. Känslan sedan barndomen, som kanske inte ens var verklig då, utan bara en fantasi, den sitter i om jag känner noga efter.
Känslan går att frammana. Minnas. Doften, girlangerna av rött och grönt kräppapper. Smällkarameller tillverkade ihop med mormor den där trevliga kvällen då föräldrarna inhandlade julklapparna. Sill har alltid varit en favorit på julbordet. I år besökte jag två olika julbord som båda hade massor av goda sillinläggningar och lax dessutom. Mums.
Andra kanske föredrar godisbordet men för mig har det alltid varit sillen. I år gjorde jag ingen egen sort men det ska väl bli av nån gång igen.
Kanske till nästa jul.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar