Under inflygningen till Kallax kunde jag se fruset vatten där istäcket spruckit som ett pussel ihopsatt av jättarnas ungar.
Nu är jag tillbaka i Stockholm och här är det barmark och ingen snö i sikte. En vinter utan snö känns inte rätt. Det är djupt inrotat i min känsla för julen och vintern att det ska vara snö. Gärna ett tjockt täcke som ligger kvar länge. Snö som går att lita på. Som inte smälter bort i brådrasket utan släpper sitt grepp om marken först till våren.
Det ser inte ut att bli nån snö här i trakterna så det enda raka blir att jaga snön i norr igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar