Jag går för att inte gå under. Promenaden fram och tillbaka till jobbet har blivit som en kär vän. En jag inte vill vara utan. En dag utan känns som en plump i protokollet. Något värdefullt jag gått miste om.
Tanken trivs i rörelsen. Stillasittandes händer inte mycket. Jag tror man kan få raska promenader utskrivet på recept, åtminstone borde man kunna det. Säkert minst lika bra som något på pillerburk.
Rörelsen sätter igång processer i kroppen. Nyttiga ämnen frigörs och tankens låsningar löses upp. Under gång kommer idéerna och uppslagen. Insikterna formligen haglar.
Imorgon inleds mitt jullov och arbetspromenaderna gör uppehåll. På sätt och vis kommer jag sakna dem men var sak har sin tid och nu blir det annan rörelse. På skidor bland annat om jag har tur och det finns snö i backarna.
Västerbron ligger kvar. Och jag kommer tillbaka på nyåret.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar