Lust och ro, tid att tänka, ro att vila, lust att skapa. Så fungerar det för mig. Nästan allt kretsar kring detta nu, kretsar, rusar, snurrar. Jag är fast med tassarna i det omtalade ekorrhjulet. Men hallå, vadå ekorrhjul? Det finns väl inga ekorrar som kutar i hjul? Hamstrar kanske, varför i hela världen kallas det ekorrhjul?
Jag var på massage i förrgår, något som jag unnat mig nästan varje månad de senaste 15 åren. Jag kände mig lite extra spänd. På nytt jobb sedan nio månader, ett roligt, stimulerande och utmanande. Trevligt men ack så farligt att trilla dit. Jag frågade henne, hur det står till med det tvärsnitt av storstaden som min massös träffar regelbundet. Värre och värre blev svaret, det trycks hårdare, förväntas mer, levereras mindre, antar jag.
Var skall det sluta? Med folkuppror? Vem tror vi tackar oss, vi vuxna människor med våra små personer beroende av oss? Är det den bild av livet och framtiden vi vill ge de? Vill vi att de skall tro att man måste rusa genom livet för att lyckas när det är precis tvärt om.
De få som säger stopp, som ägnar sig åt downshifting, betraktas väl som lite märkliga anhängare av någon suspekt new-age-gruppering. Visst kan vi alla förbättra oss, växa, utvecklas och bli bättre men det är inte samma sak som att arbeta hårdare och trötta ut oss. Vi måste istället lära oss göra saker enklare, smartare. Det görs så oändligt mycket onödigt. Det gäller att bli bra på att identifiera det och reducera det ur sin tillvaro.
Jag inbillar mig att jag inte kan bli utbränd för att jag till naturen är så lat. Kanske stämmer det, men jag känner av faran, lockelsen av att bara göra lite till, lite för mycket fast kanske prioritera fel.
Jag tänker att familjen är min räddning, jag tar inte hem jobb och jag går därifrån för att hinna hämta på fritids. Fast det är inte sant, för likadant var det i skolan, i alla fall på högskolan som mer än skolan under tidiga år liknar de kommande arbetslivet. Långt innan familj och barn, envisades jag med att inte plugga hemma, inte blanda. Skolans lokaler för plugg, hemma, var det än var, för annat.
Inte blanda allt, för då kan man inte känna lugnet: För mig är det viktigt att koppla det till en plats. Det är nödvändigt, att äga en plats där det är lugnt. Fysisk eller tänkt spelar ingen roll, men alla behöver en plats för återhämtning.
jag tänker på tid, idag är det fredag, nyss var det måndag. Raskt går det eller kanske det gått långsamt? Tid ter sig olika före och efter. Det som nyss kändes oändligt långt fram, är plötsligt som igår fast det hände för 20 år sedan. Hängde ni med där?
