Tänk att det fortfarande är januari! Det är en reflektion jag alltid brukar göra såhär i slutet av årets första månad.
Det känns så länge sedan nyårsafton och jul och ledigheten. Så är det varje år så det är en välbekant tanke. Alls inget nytt. Varför det känns så kan jag dock undra och jag har inte direkt hittat någon förklaring.
Januari är ju inte länge än många andra månader och bara marginellt längre än resterande. Alltså måste känslan bero på något magiskt oförklarligt och därför lite intressant.
Är det för att året ännu är så nytt, lite som en obruten stor sedel. Ni vet, som man kunde gå omkring med en femhundring i plånboken i evigheter, på den tiden man fortfarande hade kontanter alltså. Den kunde ligga där orörd i veckovis, men så fort man växlat den för att handla det allra minsta lilla tuggummi så var den så gott som slut.
Samma känsla är det med året, i början ligger det liksom lite orört och yrvaket. Även om dagarna faktiskt går, så går de väldigt långsamt. Jag är tacksam för den här mjukstarten som motverkar den annars ständigt närvarande känslan av att tiden går så fort.
Allt är trögt i starten, även 2017. God fortsättning!
