söndag 30 december 2012

Vikten av att se bakåt och blicka framåt

Snart är 2012 tillända, bara en dag kvar. Världen gick inte under vid midvinter så vi får se 2013 också. Imorgon är det dags att sammanfatta det gångna året. Jag håller hårt på traditionen att skriva min "nyårskrönika" varje nyårsafton. Det har har jag gjort sedan jag var 13-14 år, är 42 nu så det är några stycken som skrivits.

För ett år sedan satte jag mig på favoritfiket med mina skriverier, det får nog bli en tradition som får hänga med även detta år. Såvida jag inte skall skriva det i bloggform förstås, det var ju en ny tanke för mig som kanske inte vore så dum att försöka sig på.

Det som känns allra bäst är att för mig själv summera vad som hänt i livet. Vissa år står ut mer än andra, så är det bara. Det finns "stora år", som det som innehåll såväl giftermål, högskoleexamen, bostadsflytt, köp av ny bil och en lång bröllopsresa, eller åren då barnen föddes. Somliga år är lite mindre händelserika men inte sämre för det.

Jag tror det är nyttigt att reflektera över vad som hänt och vad man önskar skall ske härnäst. Nyårsafton är ett bra och symboliskt tillfälle för detta, oavsett om man gör det bara för sig själv eller för omvärlden att ta del av.

onsdag 19 december 2012

Kan lite julefrid ge skrivarro?

Ja, det får man ju hoppas, för det är i den tron jag lever. Om jag bara hade en orörd strimma av tid, tillräckligt lång, skulle jag kunna uträtta skriftliga stordåd. Det är verkligen inte säkert att det skulle bli så, det inser till och med jag men utan tiden blir det hur som helst ingenting.

Jag vill gärna ha min förhoppning kvar, leva kvar i tron att jag kan, om bara tiden finns. Tiden att ha tillräckligt tråkigt för att locka fram fantasin ur sin undanträngda vrå.

Jag fick det nyligen bekräftat av en skrivande person jag beundrar. Bodil Malmsten säger i sin bok "Så gör jag" att tillgången på tid påverkar hennes förmåga att skapa.

Det kanske faktiskt är så enkelt att man måste få ha lite tråkigt för att inspirationen skall rinna fram? Så är det nog, det känns rätt.

Själva känslan av att ha gott om tid är värdefull, mer värt än allt annat skulle jag säga.